Aftonbladet – 4 september 1852, sida 3

11 trädgårdsporten ionsn ban möttes ef do bäda fruntimren. Med fjät så lätta gom om de varit förda of vinden ilade det yngsta emot honom, staor på några stegs aiständ, betraktade honom red tt uttryck, söm: då mån söker vpplifvå minnet af längesedan förgätna drag, och faitad derpå hans hand och. sade: sDet är oförgätliga mildhet somr ärnu står att lira p detta ansigtel Jag för då återse er, herr asSwedenborg betraktade den telande. Hon tycktes vara OfEtDg aderton ir och bar en drögt, om hvars snitt vårt närvarsnde mod till stor dek påminner oss; men he beskaffenhet ka mycket vittnide ora en för åasd smak söm en. fikostig tikedom. Iennes alb var smärt och fyllig ock of er längd, som obestridligen kan kallas tIrcom, enör den hvarken tillät henne att Blässikceras blar långa eller korta al hennes kön. klennesansigte, af en vacker oval bildn g var skönt, skönt geriom änletadfägeng fin:, 08 förtie och uttrycket of de mest upphöjda instinkter samt af detta vika mått af könslo, fot liter ella själens rörelser genomskirira det. Pit mig frågan sades Swe lepbörg. vf hver jag ser mig hedråd med ettberök, hvi ket börde göra mig, gamle man, i mil för de ungas afund?p sNi känner då icke igen mig?a rJog måste tllstå cct. Det är också ituta är sedan jag såg r.o sDetia ursöktar mig; emedan em-erda dog san göra kroppen otgeukännelig sönt btorirea et skull vara förmätet af eir så cbotydli soulighet, som jeg, alt göra räkning på er vägkomst, hade den icke gin förerpråkare i yt eget ädelmod.: Er förbindlighet ör stor.n . (Forta, följer.)