STOCKHOLM, den 4 September. Alla stora tankar bära frukt på mångahanda vis, så är äfven fallet med den stora industriexpositionen i London förlidet år. Icke nog med den direkta och indirekta nytta som detta storartade företag medförde och för en lång tid skall medföra för civilisationen, industrien och odlingen i alla dess former. . Men äfven de yttre tillfälligheterna, som dermed stodo iförbindelse, hafva haft den sköna bestämmelsen att verka välgörande, om också i andra riktningar än den ursprungliga, — verkningar som skola sträcka sig till den aflägsnaste framtiden. Vi omtalade för kort tid sedan, huru sjelfva expositionslokalen, det verldsberömda kristallpalatset, håller på att förvandla sig i ett tempel för natur, konst och vetenskap, på samma gång en tjusande vinterträdgård och ettjettemuseum för naturhistorisk bildning, som en bevaringsort för allt hvad mensklig konst och uppfinning kan frambringa beundransvärdt och välsignelserikt. Knappt har man börjat uppföra glaspalatset på sin nya grund, de intagande höjderna vid Sydenham, förr än man börjar allvarligt diskutera det värdigaste sättet attiden stora expositionens anda och till främjande af dess ändamål använda det betydliga öfverskottet af för expositionen subskriberade penningmedel, omkring 150,000 sterling om vi ej missminna oss, som hvilar i de kungliga kommissariernas händer. Den kommitte, som är tillsatt att uppgifva planer till användande af detta öfverskott, har nyligen beslutit att föreslå deras användande till ett industriellt universitet. Ett sådant industriellt universitet, hvartill grundtanken redan länge varit gifven och bearbetad i periodiska och andra skrifter, . samt diskuterad i församlingar, skulle bilda en förening af alla slags inrättningar för konst, vetenskap och industri. Sätet för en sådan inrättning blefve naturligtvis Storbritanniens hufvudstad; men dess inflytande skall, för att låna en utmärkt engelsk publicists ord, sträcka sig till hvarje stad i England, — till det skolastiska Oxford ej mindre än till det merkantila Manchester — till det litterära Edinburg, likaså väl som till det nedrökta Birmingham. Dertill skulle fordras ett museum , laboratorier, verkstäder, lektionssalar och ett bibliotek. Museum kommer förmodligen att bestå af tre afdelningar, en samling af råämnen och materialier, en samling af verktyg, vetenskapliga apparater, modeller af alla släg, skepp, bryggor, hus, jernvägar, maschiner o. s. Vv. — samt slutligen erisamling af modeller och maschiner, som beständigt skola hållas i gång, liksom de i kristallpalatsets maschinafdelning. Detta är endast den mekaniska sidan af saken. För att sätta dessa samlingar i praktisk verksamhet måste en kår af professorer tiilsättas, såsom i Conservatoire des arts et metiers i Paris, hvilka skola hålla föreläsningar i hvarje vetenskaps teori och principer, sö att eleverne blifva i grund bekanta med de lagar som styra materialierna, med hvilka de hvar för sig hafva att göra i smedjan eller verkstaden. Vi behöfva icke bevisa huru vigtig en sådan undervisningsplan bhfvit. Att vetenskapen och de praktiska yrkena i England lefva långt åtskiljda, är en sanning, som endast alltför påtagligt visade sig i kristallpalatset. Epgelsmän utan undantag medgifva, att de måste bringas uti en närmare och intimare förening, om deras arbetare skola fortfarande kunna upprätthålla sitt anseende på verldsmarknaden mot andra länders mera vetenskapligt och metodiskt uppfostrade arbetares produktioner. Detta var en af de många erfarenbeter, som denna uppmärksamma nation hemtade af den stora expositionen, I de föredrag, som utmärkta män hböllo öfver den