Aftonbladet – 3 september 1852, sida 2

som igenkänna och gifva oss tillkänna för) ivärandra. Vårt nöje att återse hvärann tyckes vara lika uppriktigt å ömse sidor. Den fordne kammartjenaren talade om sin fordne nerre med en vördnad och tillgifvenhet, .som gjorde honom heder. . De vackra. tänkesätt han ådagalade, understödda af vår naturliga benägenhet att tro det bästa om. våra. ungdomsvänner, lät mig efter några dagars. förnyad bekäntskap, förtro konom min, hemlighet. Han syntes den värd genom det förtros; ende och den beredvillighet hvarmed han mottog den. Han sade sig känna att grefvinnan Auroras dotter, som blifvit gift med en baron Schaumbach, var död, men att hon efterlemnat tvenne barn, hvilka alltså vore de rätta arfvingarne till schatullets dyrbarheter, och lofvade förskaffa sig.de noggrannaste underrättelser om dessa barns. vistelseort, för att sedan; kunna ställa sig alla mina önskningar och pla: her med deras tillhörigheter till efterrättelse.s Emellertid. häde han lemnat vårt gemensamma logis och flyttat till sin son, hvilken också som resande här tillstött. I dag bjöd han mig att i hans sällskap äta middag med honom. Jag antog bjudningen. Vår: middag var treflig; vi drucko och blefvo upprymda. Efter måltidens. slut sutto vi qvar och fortsatte att dricka under muntert glam om fordna. tider. Uppassaren hade lemnat rummet. Ett nytt vin skulle försökas, Sos nen slog upp det och serverade. Jag drack det utan alla misstankar, Då jag tömt mitt glas, tyckte jag mig märka,ett grumligt ämne å bottnen, men jag var upprymd och anade intet ondt. Jag drack ännu ett glas, islaget af samma hand. Jag märkte verkligen, då den unge mannen slagit i mitt glas, att han E högra pekfingret hade en fjederring, på hvilken locket öppnat sig, Jag gjorde honom ha Jae ge och. bj sade att ringen ade den olägenheten att ofta öppna sig, emedan fjedern Säppnats Spa vg