Aftonbladet – 2 september 1852, sida 2

taden, fastän nägra säga, att Brynte Byrildsen hade ika många qvisnor so män i sin här, men så var let ju ocksä endast qvinnor innanför vallen, och detta näste skrifvas den gamla vallen till godo. Den led också mest sjelf af sin trolöshet, ty sedan staden och borgen och kyrkorna voro uppbrända, var det också örbi med den gamla vallen, och den blef föraktad .f hela verlden säsom en trolös gammal vall, och oskapen och fören bestego den och getterna kraflade ig öfver den och ignorerade den fullt ut lika mycket om löjtnant Eagelstad och menade, att den i sjelfva rerket aldrig varit nägon vall, och att sågans berätelse om S:t Olof och hans borg var en slagdänga, lå de hvarken hade sett kungen eller bans borg. Ja, så föraktad och hatad blef den till och med af sina närmaste, att elfven, som kungen hade ledt dit till beskydd och försvar, ehuru icke heller den hade att tala om mycken ära — ty äfven den släppte Bryute Lilie och hans qvinnor öfver — 135 är derefter sökte att undergräfva den gamla vallen, men lyckades blott att ödelägga borgen och den Heliga Jungfruns kyrka. I halftannat ärhundrade har den nu stätt oantastad, den gamla vallen, och har sjunkit djupare och djupare, och dock är den ännu sä hög och stor, att det skulle anses för ett stort verk af vär tids män att bygga en sädan vall. Men så var olyckan den och en stor oförsigtighet af konung Olof, att han byggde den af kämpastenar och icke blott af jord; ty kämpastenen har blitvit dens olycka, derföre har den nu blifvit kallad till rätta till bruksfogden Andresens hus lördagen den 28 Augusti kl. 9 förmiddagen för att leverera sina kämpastenar till den nya vägen vid Sarpsbron. Hvad skall den väl svara, den gamla trolösa, föraktade vallen, då den möter löjtnant Engelstad i bruksfogden Andresens hus om lördag kl. 9 och rätten uppropar den gamla jordoch stenhögen vid slutet af S:t Marizegatan och frägar hvad den har att säga till sitt försvar och om den kan bevisa, att den är kung Olofs vall. Kanske att dä en gammal erinring rinner upp i den slöa hjernan och. den erbjuder sig att skaffa 12 dannemän, som skola svärja på, att de fullt och fast tro, att den är kung Olofs borg, så godt de kunna förstä; men då skall. Rätten svara, att tolfmannaed för längesedan är afskaffad, och att Stehweigaards den Norske Process är den enda som nu gäller. Då vill jag förbarma mig öfver den gamla trolösa vallen för kung Olofs skull, som byggde den, och för fröken Astrids skull, som höll sitt bröllop inom den, och för Hakon Hakonsens moders skull och för de gamla kungarnes skull, hvilka jag tror på, ehuru jag aldrig har sett dem, och jag skall begära uppskof hos Rätten, och jag skall bedja de två bönderna att betänka sig innan de fråndöma sig sina fåders arbete, den gamla jordoch stenhögen, och jag skall plantera Schweigaards Norska Process pä vallen och söka efter vittnen, som kunna bjelpa engelsmännen att försvara kung Olofs vall mot den norske löjtnanten, och vi skola försöka om vi kunna försvara den bättre än borgmästaren Lambrecht och borgerskapet är 1567 försvarade den emot Brynte Lilies qvinnor.