Aftonbladet – 2 september 1852, sida 2

idrag-till derma erfarenhet förekommer i enj: nsänd artikel i Dagbladet för i dag hvårs för-!! attare, efter en giltig klägan öfver fylleriastens och ?bränvinssuperiets fasäväckandel ioraliska och materiella förstörelse å en stör lel af vårt samhälle, föreslår att hufvudstalens aktningsvärda invånare skola förena sig m en underdånig petition till Kongl. Maj:t tt, på grund afsin i grundlagen tillkomman-. le lagstiftningsmakt i ekonomiska frågor, pål. ätt han för godt finner förordna nödiga åtgär-) ler emot den syndaflod af bränvin som öfver-) vämmar stad och land, och vållar det eländel om förtärer samhället och hotar detsamma ör framtiden med en oberäknelig förödelse., Till befordrande af underskrifter å denna etition föreslås vidare, att exemplar deraf kulle läggas i bokhandeln, ja, äfven i sakritiorna, för att vara tillgängliga för församlinsen efter slutad gudstjenst o. 8. v. Hade allt detta nu varit framställdt såsom ett löst projekt, ett hugskott utan vidare anspråk, en uttryckt enskild mening eller relexion i allmänhet, så hade det kanhända varit mesta skäl att lemna det åt tystnaden. Ven nej! det är en formlig uppmaning och nsändaren säger, att sedan listorna blifvit undertecknade skola de framdeles blifva afhemtade, för att på en gång befordras till sin bestämmelse. Af hvem? Är det af Dagbladsredaktionen? Nej; ty denna redaktion har väl intagit artikeln i sitt blad, men sjelf ej sagt en bokstaf derom. Ar det af någon annan person af anseende? Nej; ty artikeln är icke undertecknad med något namn. Detären insändare, herr Anonymus, en herr Ingen, som gjort uppmaningen, och som äfven lofvar att draga försorg om petitionen. Låtom oss då litet närmare tillse hvad denna petition innefattar. Bränvinets missbruk eller öfverflödiga bruk är en af de största både ekonomiska och moraliska olyckor som tär ej blott på den lefvande generationen utan ock på slägtets framtid, härom. äro alla fosterlandsvänner, som ej sjelfve supa mycket bränvin, ja till och raed några som göra det, öfverens. Vid alla riksdågar talas och skrifves och föreslås och diskuteras och beslutas åtgärder mot detta onda; en mängd frivilliga föreningar hafva dessutom bildat sig i ändamål att försöka hejda bränvinsfloden. När man ser allt detta så är det utom allt tvifvel, att denna sjukdom i samhällskroppen är af en sådan art, att den hvarken kan botas genom ett palliativ eller ett polisdekret, utan fordrar en gemensam ansträngning af alla de medborgares bemödandån, som uppriktigt önska ett återställande till helsan. KN Hvad gör nu för sådant ändamål vår insändare i Dagbladet? Anmodar han hufvudstadens aktningsvärda invånare att träda tillsammans till en öfverläggning, och sedan de öfverenskommit om gemensamma åsigter, öfverlemna dessa i en petition till. regeringen eller göra deta gällande hos ständerna? Nej. — Föreslår han ens sjelf något sätt eller utväg? Nej. Han vill blott, att i en sak, som på det allranärmaste går ned till hvarje individ i samhället, som rörer hela stora klassers ekonomiska anstalter, m. m., hufvudstadens invånare skola bedja vår visa regering, att fatta hvad beslut som helst som densamma må godt synas, och dermed afsäga och handlöst kasta ifrån sig all rättighet att efteråt ens kunna klandra, om regeringen, tagande det goda folket på orden, skulle besluta något som vore rätt uppåt väggarna; ty hvad: vore derpå at svara annat än: J hafven sjelfve så velat det!b Det beskedliga Dagbladet eller dess insändare hafva sålunda i sin välmening försökt att uppföra ett litet stycke -efterhärmning i miniatu af fransmännens fria omröstning hvarigenon MOOG Re Br — tea0el ev Erde Fx händerna Louis Napoleon, med den skillnaden endast, att fransmännen gjorde detta under mynningen af kanoner ochi åsynen a fällda bajonetter, samt under skräcken efte ohyggliga fusillader, landsförvisningar och deportationer af bekanta och slägtingar, ty annars hade det väl icke skett. Den insänd: artikeln återkallar slutligen minnet af 1815 års riksdagsvisa, der det, efter beskrifning hurt våra fyrdelta ständer länge bråkat med finanserna m,. m, utan att komma till resultat. samt vändt ut och in på alla riksdagshand: lingarna, heter: Så tog de hela luntan, och skrefvo utanpå: Ers Majestät, var nådig, och bjelp oss härifrå!, Vi hoppas likväl och äro öfvertygade, at len sådan menlöshet, som insändaren tycke: förutsätta, icke till den grad ännu finnes ho Stockholrs allmänhet. Men det synes reda något mycket, att en uppmaning af ofval åberopade syftning kan framkomma i en half. lofficiel tidning, hvars redaktion väl dock icke lärer vilja afsäga sig allt politiskt förstånd Ty det första vilkoret för att en nation skal vara värd några rättigheter och någon frihe är väl att den skall visa sig sjelf sätta någo värde derpå. Hvera kan annars undra om dt maktegande hålla dem för god pris? övr NÖRGE Vi hafva i dag mottagit norska blad af der 30 Augusti. Akerskyrkans öde lärer nu i det närmaste vara afgjordt; så att den kommer att qvarst: