Aftonbladet – 2 september 1852, sida 2

One AJ4L0 AVAVELEA 3 MMM ARBRENS Sör FT len stora nytta det skulle medföra, utan tvifrel rätt väl löna sig. — Man läser i tidningen Upsala: Den härstädes nystiftade bildningsanstalten höll föriden söndags e. m. sitt första sammanträde. Enelt utan all flärd och stät, säsom det egnar hvarje tort och godt företag, öppnades anstalten nu för tal-7 ika deltagare af alla åldrar; den rymliga skolsalen ilrTL Prins Gustafs Folkskola var fylld af uppmärksammalM ihörare, och flertalet ibland dem tycktes vid inträdetlin tysthet fräga sig: hvad månd blifva af detta ? Selan domkyrko v. pastorn Ekelundh förrättat en Kort ta ön, intog rektorn mag. Svartengren talarestolen och v :edogjorde på ett allom begripligt sätt i ett särdeles st ankedigert och vackert föredrag för ändamålet med lenna anstalt och bildningens begrepp. Viskulle önskat meddela detta föredrag i sin belhet, för att sä-lq nedelst bättre bevara innehället; det var den bästa bl edträd för anstaltens verksamhet och tillika ett klart d bestämmande af dess mål; det flödade af så mycken? riskhet och sanning, att det icke allenast djupt fä-lt) stade sig i alla närvarandes minne, utan äfven skulle ni ned största nöje och uppbyggelse läsas af alla, omler let vore tillgängligt i tryck. Vill fortsättningen af anstaltens verksamhet någorlunda motsvara uppbyg relsen vid detta första sammanträde, så skall Upsala Bildningsanstalt otvifvelaktigt bära rika och sköna frukter af vett, upplysning, medborgerliganda och!p hederskänsla, samt samhället sålunda äfven i det unga industriella slägtet vinna en ny prydnad — den ädtaste af alla. Sammanträdet afslöts med sång, hvilken i anseende till den framskridna tiden — det vär-I lerika föredraget uppteg nära två timmar — inskränkMå tes till Folksängen, säsom den allmännast kända ochtl lerföre lämpligaste nu och för en samling, hvarats) dertalet ännu var okunnigt i säng. Den beledsaga-ln des ätven af ett lefve Konungen, hvarefter anstaltensiq ledamöter ätskiljdes under stor och allmän tillfredsk ställelse med denna bildande afton. Akademiens rektor hr prof. Bergfalk samt stadens borgmästare, hr Hieger, bevistade på inbjudning sammanträdet. a — mm — Ur Norrländska Korrespondenten meddela vi följande : Biskop Bergman har afslagit stadens anhållan .om k en tredje dupplikants förordnande vid härvarande ele-p mentarskola. Detta afslag har väckt;så mycket störrelg förvåning och missnöje hos stadens innevänare, som d desse hade erbjudit sig att sjelfve aflöna den begärde h duplikanten. I anledning häraf hafva stadens äldste, jemte skolans inspektor funnit sig föranlåtne att med anförda besvär ingå till Kongl. Maj:t, för att på dettals sätt få afgjordt, om detkan vara en stad förmenadtls att med egna medel bekosta de sinas ökade undervisning inom eget läroverk, för hvars förbättring stalen förut gjort rätt betydliga uppoftringar. — Vi anföra ur Umeåbladet: Man beräknar att inom Hernösands stift finnas paåstorer till ett antal af 69, hvilka årligen hafva en sammanräknad lön af 200,000 rdr rgs. Om denna enorma summa jemnt fördelades, d. v. s. med denlf rättvisa kalkyl som omständigheterna i hvarje fall for-4 drade, sä skulle den åt en och, hvar gifva en fulltle tillräcklig utkomst och hos alla bereda förnöjsamhetli; och belätenhet. Man kan ej rimligen föreställa sig ; eller ens begära få detta sä realiseradt, att likhet till siffran skall gifvas; men då i de större och. mindre pastoratern. arbetet är ej sä olika och hufvudsakligen består — ty värr — icke alltid i själavården, som oftast i de smärre församlingarna tager lika stor tid som i de större, der äfständet gör att läraren och åhöraren ganska sällan i sädana ärender kommunicera sig med hvarandra, utan i liturgiska och pasto ralgöromäl, som allestädes med vissa speciellåre undantag äro enahanda: sä torde man emot rättvisan och. bättre vetande ej kunna förneka att gradationerna li i pastorernas löner frän 1, 5, 6, 7, 8 å 9000 rår ärol, allt för mycket stora och orimliga. ...wx cunvi,; nad Hvar oeh en-Somuru ded olika lönefördelningen är icke allenast menlig åch tryckande för presterna sjelfva, i det alt nägra få äro gynnade på flertalets be-l kostnad, utan ock är skadlig för församlingen, i thy lj att de fleste prestlägenheter nu betraktas såsom expektanstjenster, till hvilkas utöfning man knappt hinner komma förrän en annoncerad bättre lägenhet väcker hågen att vinna en bättre och gynsammare fortyn. l — Wexiöbladet meddelar följande angående mordbrand å ett ångbränneri: Ransakning angående mordbranden i ängbränneriet å kapten Gyllensvärds egendom Berg har tvenne: gånger hällits å härvarande cellfängelse, hvarvid följande upplysningar vunnits: Den för mordbranden anklagade hustru Cajsa Jönsdotter, en qvinna, hvilken i förening med ett öfverdådigt slöseri i kläder, på sednare tider synts grubblande, var boende i ett torp på Bergs egor, och hade hon flera gånger klagat öfver sin husbonde i anledning af ätskilliga åtfgärder angående torparnes skyldigheter, dem Jönsdotter ansäg vara orättvisa; emellertid hade hon aldrig tänkt på att tillfoga husbonden nägon skada, förr än den 18 eller 19 Juli, då hon uppgick till honom för att-på kredit få köpa en half tunna räg, hvilket han nekat henne och :i stället erbjudit tvä kappar efterräg, hvilket Jönsdotter ej velat emottaga; efter hemkomsten, och sedan hon ä annat ställe skaffat sig säd, hade hos henne den tankan uppstått att ängbrännerierna egentligen voro de, som slukade så myc-. ken säd, att mänga menniskor dermed kunde lifnära. sig; hon visste att egaren af Berg hade i sinnet att just i denna tid anlägga tvenne ängbrännerier till ä sina närbelägna egendomar Åby och Lamhult, hvadan hon ock, sedau hon i ämnet rädfört sig med en bekant, hustru Cajsa Persdotter, beslöt att-anlägga mordbrand i ängbränneriet på Berg. Den anklagade uppgaf, att Persdotter tillrådt henno. att först tändal. eld då de tvenne andra brännerierna blifvit färdiga och att hon då kunde utföra sitt uppsåt på allla tre på en gäng; detta bestreds emellertid af Persdotter, som i vittnesmålet sade sig ej hafva yttrat nägot säå-l dant, om ej för att så långe som möjligt afhålla den anklagade från gerningens fullbordande. Brottet utfördes af Jönsdotter på följinde sätt: Under arbetet den 23 Juli mognade hennes beslut att förinta det för henne så förhatliga ångbränneriet på Berg, hvadan hon om aftonen, sedan hennes man bortgätt, sade ät sina barn (8 hemmavarande) det hon ville begifva sig till det en fjerdingsväg derifrån belägna Gynkelstorp och derefter hemligen nedtagit af mannens kläder ett par byxor, en tröja och en mössa, hvilka persedlar hon, medan hon -besökte Gynkelstorp, dolde bakom ett träd; på ätervägen ombytte hon kläder och. begaf sig ä väg att fullborda sitt uppsåt; efter framkomsten till bränneriet, hvilket var stängdt, uttog hon en sten under syllen vid. mågasinet, der bränvinet förvaras, instack den näfverhon bade medfört derunder, tände med en svafvelsticka eld derpå samt kastade dertill-en hop torra spånor, hvilka lägo utanför bränneriet; sedan det fattat eld begaf hon sig derifrån till sitt hem, hvarest hon sof godt tills på morgonen, då hon erfor att elden blifvit upptäckt utan att hafva gjort någon betydlig Skada, hvadan kon begifvit sig till stället; der hon träffat kapten Gyllensvärd och för honom bekänt allt, Persdotter, denl1 samma som den. anklagade påstår hafva gifvit sig rå-!1 det att vänta, för att sedan kunna få bränna upp! alla tre brännerierna, var egentliga orsaken till mordbrandens upptäckande; hon hade nemligen om afto-ln nen sökt men icke träftat den anklagade hemma, n hvarföre hon för sin man omtalat det den anklagade : umgicks med den tanken att tända eld på Bergs äng-j. bränneri och bedt honom gä dit för att tillse om fara 7 , vore ä färde; Persdotters man Johannes Pettersson hade dä i sällskap med: korporalen Örn begifrit sig till. byggnaden, der de funnit eld anlagd, hvilken de, efter att hafva gjort allarm, släckte; den hade dock ej gripit betydligt omkring sig, men nedre delen afi