Aftonbladet – 1 september 1852, sida 3

på den stora skilsmessan. Hans själs-salighet beror af detta ögonblick., i Den stora skilsmessan , upprepade—jag.; Det här är ju blott ett epileptiskt anfall?4 Ett epileptiskt anfall... ja, alldeles-rigtigt, ett epileptiskt anfall, upprepade presten;-stam-: mande och som det syntes något förlägen. sMen man bör hålla sig beredd, Guds-ord bjuder oss detta.s Han hviskade derefternå-i graord-i den gjukes öra. :pBort, bort!s ropade denne -med fagar.—I-mensklighetens namn, lemnahonom i roln bad jag. I kyrkans namn, jag stannar qvarts ; sOm ej annat bjelpero, sade jag, rörd till medlidande vid åsynen af den plåga hans när-; varo tycktes åstadkomma hos den sjuke: xom: ej annat hjelper, skall jag anropa de. förbigåendes biträde och källa dem till skiljedomare mellan hvad mensklighetens fordringar ocher tjensts pligter här bjuda.s ME j Vid dessa ord hörde Ac sjuke med sitt qvidande och kastade gig tillbaka på hufvud gärden, utan att låta höra ett ljud. Presten tilltalade honom, jag tilltalade hos nom äfven, men han igaf ej något tecken att han förstod oss, Då presten förnamrdetta och såg mig fördig att sätta min hotelse i verket, lemnade han ruromet, Knappast såg sig den sjuke ensam med mig, innan han reste sig upp i sängen och sade: Det var en list jag använde för att aflägsna denre ba7, gom icke ville lemna mig, emedan tan fruktade att jag skulle upptäcka hans brott eller till en annan förtro den hemlighet; hvars! han ville draga fördel; hvarför-han låtit mörda mig. Jag har icke många ögons blick qvar, ty jag känner-hur giftet raed ökade qva! bränner i mitt inre. : Gtta upprepade jag. Detta är då icke ett epileptiskt anfall?