Aftonbladet – 1 september 1852, sida 2

enskommelse aflägsnat sig, skyndade Josua sig att befria baron Joachim ur sitt fängelse. Allt hvad denne hört föreföll honom så fremmande och vidunderligt att han verkligen började betvifla om han med vakande och redia sinnen uppfattat det, eller om han varit förvillad af en dröm. De personer, om hvilka här varit fråga, rörde honom alltför nära, att han med likgiltighet skulle kunna afhöra upptäckten om det ingripande verktyget i deras olyckliga öde. Baronen härstammade sjelf från Königsmarkska slägten. Hans mormor var den för sin skönhet och sina erotiska äfventyr så beryktade grefvinnan Aurora, och det var hennes bror hvarom den okände talat. Uppfödd med denna pietetiska vördnad för sina förfäder, som fordom inplantades inom de högre ätterna, kunde han icke höra den historia, hvilken så ofta i hans barndom kommit hans blod att sjuda, upprepas af mördarens egen son, utan att isas af fasa. Intrycket af denna -berättelse, så kallblodigt framkastad, så inspunnen i egennyttans beräkningar, verkade långt vidrigare på hans sinne än de otroliga planerna på hans systers hand, hvilka han snarare betraktade som en dårhusidde, än egande sitt stöd inom rimlighetens gränser. Ni har rätt! sade han till Josua., vsUtan att jag sjelf varit vittne till dessa upptäckter, skulle jag aldrig kunnat öfvertyga mig derom, och jag känner mig ännu i denna stund vara restad -attbetrakta. allt som ett bedrägeri; eller ett foster af en förvirrad inbildning. Dessa torde dock vederlägga denna meninge, sade Josua och visade de båda pappeen som der talande hade efterlemnat. Joachim betraktade dem.; Han såg de stumma vittnena till en af de. grymmaste våldsgerninsar historien har. att omtalas; han såg fläckar1e af det mest förrädiskt gjutnay det-ridder