Aftonbladet – 1 september 1852, sida 2

alla på honom; fann han rådligast att begifva sig ur landet. Han var då, som ni kan föreställa er, helt ung; han sökte sin lycka i Frankfurt, slog sig ner der, bytte om namn, vifte sig, men lefde fattig som en satan till sin död; ja, så fettig, att han icke kunde uppfostra sin son hos sig.n Jo, jo! Tacksamheten går sällan tjenstakligheten i spåren! Men grefven efterlemnade säkert en mängd dyrbarheter och penningar, som vid ett sådant tillfälle äfven kunde gått med i hemligheten., Han hade guld som gräs och tjenare som visste att sko sig. Men min far, som väntade sin belöning på ett annat håll, fann försigtigast att icke såmedelst draga några misstankar öfver sig.n Det är således af er far ni ärft försigtigbeten 2, sade Josua med lägre röst. Emellertid, tillade han högre, vågar jag icke mera tvifla på äktheten af dessa papper. sOch Hans majestät, konung Georg af England skall icke heller göra det, då han på detta bref ännu får se bibehållet så mycket af sigillet, att deri tydligen kan igenkännas det hertigliga vapnet af furstinnans fäderneslägt, sådant hon lärer bafva burit det i sin egen gignetring. Ni förstår, det der lilla sigillstycket skall noga aktas.s Jag förstår nu allt, ända till de omständigheter, som förmå er till att icke sjelf vilja synas i denna sak, Med edra planer . . . Alldeles riktigt! Med mina planer; ty ni ipa, st: om den ringaste aning blefve väckt om. de yppade förhållandena, skulle alla mina planer på fröken Schaumbachs hand stranda emot flickarne på mitt namn. Försigtigheten,. försigtigheten är det, som ger oss spe et i händ: En vacker satunge,. den der lilla stots, vlöögda baronessant.. Ingenting skall upptäckas, ni svarar mig för det,