Hela tyngden af mitt raseri stannade odelad på det arma offret. Jag blef ursinnig, Darrande och bedjande föll hon till mina fötter; hon ville omfamna mina knän. Min förtviflan hade lånat min kärleks styrka, och jag sparkade henne ifrån mig som jag skulle hafva sparkat en hund. Hon kastade sig då framför dörren, för att der hejda mig och förmå mig till barmhertighet. Omöjligt! Jag hade blifvit ett vilddjur. Jag sparkade henne också der tillbaka. Hon föll sanslös och jag lät henne ligga. Man fann henne sådan, då man efter en stunds förlopp kom in i rummet. När man lyckats återkalla henne till lifs var hon — galen. Kort derpå födde hon en son, hvilken hon i en omfamning qväfde vid -sitt eget bröst... Nu hörde man steg i trapporna. Josua såg på sitt ur och sade: Tiden är inne. Det är han! I ögonblicket undangömde han skrinet med poxträtterna, torkade ångestsvetten, som hans berättelse framkallat, ur sin panna och öppnade en tapetdörr, försedd med ett litet rundt fönster; så infattadt i denmörka tapeten, att det föga bemärktes i rummet. Se här,, sade han till Nathanael, xhär skall du bli den förtrogne i mina planer.y Nathanael intog utan gengägelse och försänkt i det intryck som. bemäktigat sig honor. den anvista platsen, och baron Joachim snET Sktlsyut sjelfbönn kni S Med en sällsynt sjelfbeherrskninöfvervunnit den sinnesskakv: Sr Iulken han nyss var ett rof, ock AE or. Hy ed hela det uttryck af -. ån. 8 5 Baronen tt honbmr använd: vördnad, som vi förut se mer än nådig, jag tillstår, herr ba— som värdigas beträda en så ringa mans ; bostad, Men för att, vinna ändamålet är detta Jicke nog. Ni måste beqväma er till en änn större nedlåtenhet.