HLLIVIID IIUUGaIT VILI IMUDLE IL TUUAIUTe Hvilka framsteg ligga i den Franska : statskuppen ? (Ur Napoleon le AN par Victor Hugo.) Jag föreställer mig -på en lagstiftande församlings bänkar sittande den dristigaste al tänkare, en eldig ande, en af dessa rmän, som, aär de stå på tribunen, känna den under sina fötter som den pythiska trefoten, som der växa och blifva jättar, som med hela hufvudet höja sig öfver de massiva bländverk; hvilka hölja verkligheterna, och se framtiden öfver den höga och dystra mur, som skiljer den från det närvarande. Denme man, denne talare, denne frardtidsskådare, vill förbereda sitt folk; denne siare vill upplysa statsmännen; han vet hvar klipporna äro; han vet att samhället skall stupa just på dessa fyra falska stöd, den centraliserade förvaltningen, den stående armåen, den oafsättliga domaren, den af staten salarierade presten. Han vet det, han vill att alla skola veta det: han uppstiger på tribunen och talar: Jag utpekar för eder fyra stora faror för samhället... Edert politiska system bär inom sig det frö som skall blifva dess undergång. Man måste från grunden omskapa förvaltningen, armåen, presterskapet och domaremakten, undertrycka på ena hållet; afskära på det andra, göra om allt eller gå under genom dessa fyra institutioner, som-j tagen för varaktighetens elementer och som dock i grunden äro upplösningens frön. Man knotar. Han utropar: Veten j hvad eder centraliserade förvaltning kan blifva i händerna på en förrädisk, en menedisk verkställande makt? Ett enda oerhördt förräderi, utfördt på en gång öfver hela Frankrikes yta af alla tjenstemän utan undantag. Knotet utoryter på nytt och med större häftighet, och man ropar: till dagordningen! Talaren fortfar: Veten j hvad det en dag kan blifva af eder stående arme? Ett brottets verktyg. Den blinda lydnaden är bajonetten, för evigt satt på lagens bröst. Ja, här i sjelfva detta Frankrike, som går i spetsen för civilisationen, i detta tribunens och pressens fädernesland kan en timma slå, då sabeln skall regera, då j, okränkbare lagstiftare, blifven fattade i kragen af korporaler, då våra ärorika regementer till en enda mans nytta och en hel nations vanära förbyta sig i gyllne horder och pretorianska band, då Frankrikes svärd blir någonting som sårar bakifrån, såsom en bandits dolk; då blodet af den slagtade första verldens stad skall stänka upp på edra generalers guldepåletter.n Bullret växer till tumult. Man ropar från alla sidor: till dagordningen! Man afbryter talaren: Ni har hånat administrationen, ni har förolämpat armeen. Presidenten kallar talaren till ordningen. ; Talaren återtager : Om det hände eder en dag, att en man, som hade i sin hand de femhundra tusen tjenstemän, som utgöra förvaltningen, och de fyra hundra tusen soldater som utgöra armeen — om det hände sig att denne man sönderslet (konstitutionen, våldförde alla lagar, trampade under fötterna alla eder, bröte all rätt, beginge a!la brott, veten j hvad denna oafsättliga tjenstemannakår, rättens vårdare, lagarnas. väktare; veten j hvad den skulle taga sig före? Den skulle tiga och samtycka. Bullret och ropen:hindra talaren att fortfara till slut. Oväsendet växer till orkan. Denna menniska har försyn för ingenting. Eter administrationen och armeen trampar han magistraturen under . fötterna. Censur, censur! Talaren straffas. med censur och inskrifning i protokollet. Presidenten förklarar honom; :att om han foxtsätter skall församlingen kallas till öfverläggning och ordet beröfvas honom. FRANS STO DUN RGAELYB EA BIND SEI AT DENY TPTSTITAFTLATI