Josua skjöt regeln för dörren och satte sig vid sitt skrifbord, hvarpå räkenskapsböckerna för ministerns hus, hvilka han i egenskap af hofmästare förde, lågo, och började granska en reqvisitionpå viner. . Sysselsatt med, och, som det syntes, helt .fördjupadi detta ämne farm: honom den nyankommande, i hvilken vi igenkänna samma person, som vi föregående afton sett i Josuas sällskop på Riddarholmen: Vi torde här böra anmärka, att denne man, dåicke omständigheterne. bjödo. honom att bevaka sig sjelf, stundom begagnade ett galska. simpelt språk, hvilket han flitigt späckade med de vulgärasteeder och ofta afbröts med ganska ljudeliga harklingar och spottningar; till. och med att ban vid sådana tillfällen nyttjade ters mer och fasoner, som förrådde dessa simpla vanor, hvilka man aldrig finner hemmastadda hos den från barndomen väl uppfostrade menniskah, och gom aldrig fullkomligt öfvergifva den från början vårdslösade: Josua tycktes icke låta störa sig af hans ankomst, utan fortfor, efter en kort helsning, att: såsom affärsman anteckna, under det han halfhögt, liksom för sig sjelf upprepade: Af ungerskt: Tokai, Menescher; — spanskt: Xeres, Pedro Ximenes, La Torre och Val de Penas; — af champagner: Hautvillierrs O:oset, Verzynay, Ecueil, Ville de mange, Clos S:t Thierry; — af röd burgund: COnsi, Ri-chebourg, S:t George; — af hvit. dito , . . I djefvulens namn, sluta dålv sade hans gäst. Ni retar min törst; min tunga bränner. Urgägta! Jag måste fullborda reqvisitionen, för att hafva den tillreds då ministern befaller den till påseende. (Forts. följer.)