Aftonbladet – 31 augusti 1852, sida 2

eller jag måste tänka derpå endast för att förbanna smärtan af att nödgas minnas. Nu känner jag åter att jag har en son; faderskärleken har vändt sig mot dig och jag vill möta dig med ömhet och förtroende, om du lofvar . .o Allt utropade Nathanael och störtade sig den öppna fadersfamnen. Förlåt, o förlåt att jag medvetslöst, oskyldigt bringat dig sorg! O att jag kunde försona hvad jag. brutit!o sHvad. som är gjordt kan icke ändras; men för framtiden, lofva ... Hvad? . Jag har träffat dig hos baron. Schaumbach.? pJa.p Han har låtit kalla dig? nJa.n Jag. känner hans förlorade affärer. Hans uppsökande af: dig har endast kunnat hafva en anledning: hanhar velat låna penningar? Ni har fullkomligt rätt, min far. Och du: har lofvat. eller kanske lemnat honom? Intetdera, min far! Er ankomst afbröt hastigt värt samtal. Svär att aldrig lemna honomsen skilling. Nathanael såg: på sin far; hans ögon voro lågande.Svär ! sade: Josua. med; obeveklig. röst. Er blick; er stämma äro: förskräckliga! O; Gud! Min far, hvad har ni på sinnet? Hämnd: sade: Josua. och vägde på det enståfviga ordet, somr hade han: velatuttänja det till. oändlighet. Då man sörat os8 i Hjertats ömmaste lifsrot,. då. man stulit oljan ur vår glädjes lampa, hvad återstår 0ssi vår smärta, i vårt mörker? — Endast en balsam finnes ännu. qvary, ett ljus, ett mål, för vårt lif, och dess: namn är — hämnd. Men jag vill utföra den ensam; jag vill ensam arbeta och