ligt — yttrar han — för kongl..topografiska! kåren, som för generallandtmäterikontoret att! samtidigt, eller ens inom, någon kortare tidrymd, upprätta socknechartor för hela. rikets och nämnde kär plärer för öfrigt vara tillräckligt sysselsatt med sin egen stora uppgift, utan att dertill behöfva öfvertaga ett mångårigt fredsvärf, hvars fullföljande lätt unde blitva afbrutet.n Så mycken kommunikation, säges vidare, skan äfven hädanefter med topografiska kåren underhållas , att all collision i arbetsväg förekommes. Der bemälde kår verkställt triangelmätningar, hvilket egentligen utgör hvad landtmätarne af kärens arbeten behöfva, förmodar sekreteraren att de hädanefter tillhandahällas med samma tjenstvilliga benägenhet, som hittillsy och hvad landtmäteriarbetenas begagnande för topografiskt ändamål beträftar, så går topografiska kåren till väga med nog mycken omtanka och planmässighet, för att icke spilla tid och kostnad på omarbete af hvad gagnbart landtmätarne gjort förut. — — Med de anspråk man nu eger att af chartor finna upplysningar i flera olika rigtningar, är det omöjligt att på en endainrymma allt, som bör återgitvas; hvadan det naturligaste arbetssättet torde förblifva, att topografiska kåren upprättar chartor för silt, och landtmäteristaten för. sitt ändamål, dock, säsom äfven sker, med ömsesidigt begagnande af hvad i begges arbeten är gemensamt eller för någondera af nytta. Sekreteraren vill ej heller antaga, att topografiska kåren, som hittills ej utfört sådane arbeten, som de ifrågavarande, skulle kunna åstadkomma socknekartor för mindre kostnad, än generallandtmäterikontoret, som redan är i besittning af den vigtiga fördelen, att genast kunna disponera en fullkomligt öfead och skicklig personal.n Öfverdirektörens yttrande om landtmätarnes bristande skicklighet kallar sekreteraren en orättvisa mot kåren, hvilken med skäl måste känna sig djupt kränkt, då den i massa beskylles för oskicklighet i de göromål, som helt och hållet ligga inom dess sfer, ingå uti dess undervisning och examen för inträde i yrket, och hvaruti den redan lemnat så många vackra prof. : Vi skulle högeligen: beklaga landtmäterikåren om den icke kunde tillbakavisa den hårda beskyllning som den från sin chef fått upphära, derest den icke redan inlagt en protest. vida kraftigare än med blotta ord kan åstadkommas, och denna protest är de många förträffliga arbeten, som landtmätare just på sedoare tiden producerat. Måtte den ej tröttna att på sådant sätt fortfarande protestera! .. I det kongl bref,-som reglerat socknecharte: verket, är, med undanrödjande af--all -skråmässighet i arbetets. utförande, -uttryckligev stadgadt, att chefen..eger i..den månshan pröfver nödigt, och medlen finnas tillräcklige, till biträde vid verket äfven antaga andre än landtmätare, som ådagalagt särdeles skicklighet. Detta stadgande, fullkomligt på sitt ställe, tyckes gifva öfverdirektören tillräckligt fria händer, för att förse sig med dugliga charteförfattare, äfven bland militärer, hvilka han anser företrädesvis skicklige; men det underd. förslaget visar dock, att det ej allenast är fråga om att upplifva charteverket genom militären, utan äfven att hjelpa militären. genom charteverket. Det heter nemligen att om detta verk förflyttades till. topografiska kåren, skulle jemväl den stora fördel vinnas, vatt ett betydligt antal armeen tillhörande officerare kunde öfvas i en för dem i alla hänseenden nyttig sysselsättning samt deras små lönevilkor förbättras.. Ingen kan mera gerna än vi unna våra aktningsvärda officerare alla lofliga fördelar. hälst då, såsom här är i fråga, desamma skulle med eget arbete förvärfvas: men det förefalle: os8 dock som skulle armeens eget uppiysta Tbefäl lämpligen kunna sörja för den saken. hvilken otvifvelaktigt hvilar i nitiska händer. Joch att chefen för landtmäteriet deremot-kar finna ett nog rikt fält i omsorgen för sin eger kår, med förbättringen af hvars hvilkor han, lutan orättvisa mot armeen, skulle företrädesvir kunna sysselsätta sig. RACE — Mer än en torde hafva förundrat sig öfve: Ide djerfva frågor som framställdes till diskus Ision på det nyligen i Upgala hällna mötet a lerkestiftets prestsällskap. Det tycks emeller Ttid som de lärda och fromma fäder, hvilke dermed hade bestyr, egentligen framställt dessa frågor för att få dem besvarade efter sin eger Ibeqvämlighet. Åtminstone. har man rätt til