Aftonbladet – 26 augusti 1852, sida 3

ska sällsynt grad hos detta ställes innevåna:e, den på sin tid ryktbaraste man i Sverige och snart sagdt i Europa — Emanuel Swelenborg. Denre man, prisad som vetenskapsman, förstådd, ofta gäckad, som theolog, vördad och älskad som menniska, fann ett nöje att sommartiden här tillbringa de stunder, han ff ett lif, deladt mellan studier, betraktelser ;eh ingifvelser; gaf sig tid att egna åt hvian eller sysselsättningar afen ringare ordning. Genom den rigtning Swedenborgs lif från ans ungdom tagit, hade ban afhållit sig från la dessa slags förbindelser, hvilka i kärlekens eller vänskapens namn endast. hylla egostiska intressen och böjelser eller gynna ömsesidiga svagheter. Främmande för alla enskilda syftemål, älskade han menskligheten i less omfattning och individen .såsom en del ef denna. I hvarje menniska såg -han ett föemål, som Gud befallt honom att älska, och skattade dess företräden endast efter det nögre mått af dygd och upplysning, som ;jorde sig gällande i dess handlingar. Fatigdom och rikedom, ringhet och ära, beronde och makt voro i hans ögon endast fotställningar af olika höjd, på hvilka de menskiga svagheterna och de menskliga dygderna voro. framställda för verlden. Han förblanlade aldrig menniskans värde med hennes a det inre :väsendtliga med det: yttre tillga. Dessa sällsynta idger, som visserligen från onom. skilde mängden af menniskor, lemade. honom dock icke kall för tillgifvenheens ömmare känslor. I det ensliga lif ban örde fanns det ett föremål, hvilket han älkade som en far sin son, en herde sitt får, n lärare sin lärjunge; en person, hvilken unler alla hans sysselsättningar egde obehiniradt tillträde till honom, och i hvars närraro han kände sig så obetvingad, så lika nycket sig sjelf, som i den djupaste ensamet; denne var — Nathanael. För att förklara detta förhållande, vilja vi ti ett följande kapitel föra läsaren tillbaka ill början af Swedenborgs bekantskap med WOnom. : (Forts.)