Aftonbladet – 26 augusti 1852, sida 2

uttryck. af intelligens och beslutsamhet. Det fanns dessutom. fåror i detta ansigte, hvilka djupa sinnesskakningar och själslidanden mera än, åren tycktes hafva ditplöjt, och hvilkas skarpa skuggor icke: förmildrades af någon fridfull känslas :återsken. Gestalten var, så vidt ,man ,kunde döma af det obetydliga den vida kappan förrådde af dess former och proportioner, svag, och saknade. lika mycket den muskulösa utbildning tidiga kroppsöfningar skänka, som den fasta, upprätta hållning, som känslan af kraft eller värdighet åstadkommer. Sedan han gång efter annan uppmätt den linie han tycktes hafva utestakat för sin enformiga vandring, öppnades hufvudporten af den byggnad, vi förut omnämnt, och ensannan man, likaledes insvept i en -kappa, trädde utderifrån. Vi torde här böra anmärka, att efterföljande samtal fördes på tyska, ehuru med ganska olika dialekt hos de båda talånde. nJosua?, sade den sistkommande, då han såg den, nyssbeskrifne närma sig. Till. er tjenst. xJag har en affär att uppdraga åt er.o Jag kunde förstå det af detta hemliga sätt att träffa möte. Det gäller vår baron? Icke denna gäng; för f—! man kan stundom hafva affärer af annan beskaffenhet. sVerkligen! Men ni har låtit mig vänta. Emedan jag icke förr fann tillfälle att obemärkt aflägsna mig från sällskapet, och emedan jag först ville se spelen i gång, och hur lyckan denna afton rangerar Big för vår baron.s Nåå?n Som vore hon i vår tjenst. Ett trognare förbund kan icke finnas i verlden än emellan baronen och hans otur i spel, vare sig med kort eller tärning. Efter de sist förlorade 1000 dukaterna hoppas jag vi snart skola kunna låta rainan springa, min kära Jogua. Tidpunkten är gynnsam., Ni är otålig. ora Emedan jag är kär! Det är ju ganska naturligt? Också ni har väl en gång varit ..,,