Aftonbladet – 26 augusti 1852, sida 2

sig alldeles tvärtom som med våra; dess? klandras och straffas med förakt så länge vi lefva, men vid grafven faller glömskans aska öfver dem liksom öfver oss sjelfva; de förra deremot förtigas eller förgyllas med smickrets skimmer så länge de utöfvas; men då den mäktige utöfvaren gått till sina föder, upptagas de och läggas-på historiens blad, som aldrig vissna; och så falla de efterverlden under ögonen. Vi dömas af dagen, de stora af seklerna. Tiderna verka på tänkesätten och så få dygderna sina chancer. Ni ser alltså, att priset för upptäckten har sina apparanser. Förklara er tydligare, emellertid; ty jag är ganska okunnig, som ni lärer förstå, i sådana invecklade förhållanden. Hvem rör egentligast dessa upptäckter? Kurfurstinnan af Hannover, Sofia Dorothea, och generalen, grefve Filip Königsmark, som kurfursten af svartsjuka lät mörda. Det ena af de papper, hvarom jag talat, innehåller klaven till den schiffer, de förstnämnde höga personerna brukade vid sin hemliga skriftvexling; det andra är ett bref af kurfurstinnans hand, skrifvet .med samma slags schiffer., Än oskulden då? Hvar finnes väl någon oskuld i allt detta? XI brefvet. Ser ni, der talas mycket om dygden och pligten och sådant, som den stränga verlden skrifver på qvinnornas meritförteckningslistor. Och hvad ämnar ni med dessa papper? Hembjuda dem, genom engelska ministern, till konung Georg.a Och min handräckning dervid?2 Det är genom er hand och i ert namn allt skall gå., Genom min hand och i mitt namn?, upp repade Josua, förvånad. Alldeles så. Och sedan vi förnummit resultatet af edra tjenster, skola vi uppgöra Jiqviden oss emellan. Ni känner redan min frikostighet. Josua syntes besinna sig några ögonblick; ,derpå sade han med en viss, ganska uttrycks