Aftonbladet – 25 augusti 1852, sida 2

ilade till. Versailler-jernvägsbyrån och for Bex gånger fram och tillbaka på jernvägen med fillslutna ögon. Mot natten kom. jag bem, och efter en lätt måltid insomnåde jag djupt. I mina drömmar tyckte jag mig vara gungad af jättar, i en slänggunga fasthakad vid månan, som vid en guldspik; och förskräckelsen dervid var så liflig, att den aflägsnade Alexandrines skepnad från den vänliga rymd derjag guppade mellan stjernorna och Pantbeon. På åttonde dagen stängde de fyra vaktmästarne för mig dörrarne till sina offentliga mohumenter, i det de sade mig att jag missbrukade byggnaderne och bådo mig spatsera annorstädes. Min helsa var ännu ej fullkomligt återställd, jag slog mig ånyo på Versaillervägen, jag byrde en möblerad waggon, och rullade fem hela dagar på högra och venstra stranden, döfvad på det helsosammaste. — Efter tvenne veckor segrade botemedlet. Då jag kastade mina blickar tillbaka genom denna hvirfvel af svarta trappor,. oändliga gungor, vulkaniska vagnar, såg jag i ett immigt fjerran Alexandrineg otydliga sku gbild och jag igenkände henne ej. . Det tycktes mig som om min Kkörlekshistoria tillhörde ett föregånget århundrade och en försvunnen verld; Ett enda ögonblick påminte materielt om mamsell Alexandrine. Då jag räknade guldet i min kassa, rördes jag af den oerbörda tomheten efter de 37,000 lan, utgifna för kinesiska varor hös :Darbö och Gamba; Handelsoch industri-ändan, son: af det kinesiska snillet, har vid detta tillfälle ingifvit mig en god ide. Jag är på väg att återtaga