STOCKHOLM, den 25 Augusti Såsom redan tillräckligt är bekant, skedde år 1831 en reform af det parlamentariska systemet i England, eller egentligen af reglementet för valen till Underhuset, den valda delen af representationen. Härigenom afskaffades väl åtskilliga af de mest skriande missbruken; men en mängd andra grofva missförbållanden qvarstå ännu, som förorsaka att den gamla feodalismen. utöfvar en afgjord öf-! vermakt, till förmån för adelns slägtintresse att skaffa sina anförvandter och yngre söner, som ej få deltaga i arfvet af jorden, ersättning uti feta embeten och inkomster af. staten, hvilket ock förorsakar, att majoriteten i underhuset, gom ännu alliid kan tillsättas af det adeliga och högkyrkliga partiet, envist söker fasthälla de stora statsutgifter, hvarifrån dess medlemmar skola hemta medlen att upprätthälla sin värdighet — ,to keep up their dignitys — på statens bekostnad. Det är mot dessa inflyteiser som den bekanta föreningen för financiellä och parlämentsreformer, eller den 3. k. Manchesterskolan, sträfvar, hvilken derföre också är bittert hatad af det nyssnämnda förnäma minoritetetsintresset. : Huru verkligen djupt påkallad en rensning är i det engelska valsystemet, kan svårligen inses af någon, som icke är i tillfälle att på närmare håll inhemta detaljerna af missbruken. Vi tro oss derföre göra läsarne ett nöje genom -att här ur engelska bladet tie Economist meddela en ganska målande, fastän nästan hemsk skildridg af huru det tillgår vid ett allmänt nytt parlamentsval (hvilket endast eger rum hvart sjunde år, så vida ej ett parlament blir upplöst): Icke för heia verldens rikedom, icke för de gamle caesarernas välde, skulle vi vilja lägga på våra samveten alla de synder och lidanden, som innefattas i och följa utaf ett allmänt parlamentsval. Den glupska girigheten uppväckes; de elaka passionerna eldas och lössläppas; utsväfningen äggas och understödjes; den sårade sjelfaktningen, den fläckade äran, det komprometterade oberoendet hos många kandidater; den sociala ruinen för den valman, som-står fast vid sina grundsatser; den moraliska ruinen för den valman som för, mutor eller lock och trug öfvergifver dem; hela folkets -begrepp om offentliga åligganden till en oberäknelig grad förvillade och slappade. Ty detärett stort misstag att tro, att det onda går öfver med sjelfva tillfället, att den gamla känslan af rätt och lag och sanning återfödes i sin förra renhet, så snart den tillfäliiga orkan som förqväfde den, är öfverstånden. Dessa återkommande saturnalier förfela aldrig att lempa varaktiga -spår af sin förpestande närvaro. Hvarje gäng trädet skakas affaller alltid något löf. Vid hvilkens dörr ligger då hela den öfverväldigande bördan af skuld och ovärdighet? Visserligen icke vid den ministerg som utfärdar valcirkuläret:. han endast bestämmer det rätta ögonblicket att verkställå hvad konstitutionen föreskrifver skola ske på vissa tider, ehuru han väl skulle rygga tillbaka: vid tanken på allt det upprörande elände, hvartil han ger signalen. Sytden och ansvarigheten hvilar på nationen, hvilken inde särskilda medborgarnes personer är skulden till det hela; och i sin gemensaärshet tillåter att sådana saker återkomma hvart tredje eller sjunde år, utan att bestämdt -och-.peremtoriskt befalla deras upphörande — utan att ifrigt yrka på uppfinninen och användandet af! ett läkemedel; Ty ingett skall påstå att om ett: folk såsom folk är bestämdt att aflägsna det, medlets uppfinnande skulle uteblifva; — ja, att icke lotta beslutet ensamt skulle i sig sjelf innebära deras aflägsnande, Vi tro. oss kunna förklara att det vid sista parlamentsvalet gifvits mera korruption, intriger och bedrägeri, mer fanatism och utsväfning än någonsin tillförene. Huru många kandidater af gentlemans börd och uppfostran hafva icke: för begäret att erhålla ett säte i erg möjligen af hedrande äregiriget, oftast kanske för den blotta personliga utmärkelsens skull eller känske af önskan att göra sin: nation. en verklig tjenst, — huru många hafva ej köpt uppfyllandet af denna önskan för förödmjukelser, som för alltid måste qvarlemnia en börda: på deras: samveten och nästan alldeles göra det omöjligt för dem att till något godt använda det inflytande de förvärfvat genom så förnedrande medel? Huru mången har, såsom Shakespeare säger, filat! sin öfvertygelse, för attsmickra onda passioner och orimliga fördomar hos de okunniga valmän, till hvilkas röster de friat? Hurul många hafva;ej förnekat-eller åtminstone förtegat sina starkaste öfvertygelser, under det! de med allvarsam uppsyn och undergifven ! min lyssnat till: förslager och fordringar, som deras hbjertan sägtdem att: de bordel hafva på en gång tillbakavisat såsom ab-l! surda och: orättvisa? . Huru. .många hafva ! ej missbrukat ett tillfälle, som rätt begagnadt : : i skulle vara det gynnsammaste af alla för folkets politiska uppfostran, för deras upplysning om fakta och om principer, för utrotandet af folkets intryck och deras beredande till en omsorgsfull utöfning af sitt åliggande såsom valmän, och förvahdlat det till ett medel att stärka dem i deras fördomar, sanktionera deras misstag och helga deras okunnighet. Huru hafva de ej missledt dem som de borde undervisa, Ja, huru många af dem hafva ej! förverkat-aktningen för sig sjelfva genom att. stridens hetta och segerhoppets berusning söka sin framgång genom att missleda deras samveten och trampa på deras oberoende, hvilkas trogna. tjenare och förmyndare de utgifvit sig. att vara. Huru få af dem, som genomgått hustingsuppträdenas skärseld, kunna ! gifva sig sjelfva det vittnesbörd att de i allo ! bevarat sin redlighet och. ärlighet, att: de icke undertryckt någon populär . men nödvändig i mr a ——