Aftonbladet – 25 augusti 1852, sida 1

Jag hade-mod att afbida morgondagen. Vid första pande visittimma skyndade jag till mamsell de Saint Phars boning. En spefull. portvakt svarade mig med vigtig uppsyn: Mamsell Saint Pharhar rest till landets — Och när kommer hon tillbaka? frågade jag med graflik röst. — Till Påsk. eller Pingst, svarade hån. EKG ; Då jag gick deritrån, hörde jag en af dessa långa skrattsalfvor, som blifvit satta i musik af en portvaktarfamilj. — Ingen underrättelse om mamsell de Saint Phar. Hvarje operaafton gick jag dit för att se balletten:hon dansade inte mer; hennes namn hade försvunnit från afficchen som hon sjelf från sin boning. Kunde jag förnedra min värdighet såsom det himmelska rikets representant, ända till att tigga underrättelser om en dansös? Hvad skulle den store kolao för utrikes ärenderna sagt och tänkt om mig,i sitt palats vid Capucinerboulevarden? Man nödgades lida och tiga; jag led och teg. : Fyrtionde dagen efter den fatala söndagen, gick jag utåt en lång och bred gata, hvars namn jag glömt. Jag har den vanan att läsa på skyltarne, och denna slog mig med häpnad: CHINESISKA VAROR från Staden Peking, till bestämda priser. Då jag kastade en blick på grannlåten i fönstret, igenkände jag utan möda en del af mina fordca presenter, och jag inträdde i boden för att få veta bestämda priset på mina varor och återköpa dem om säljaren ej hölle dem alltför dyra. z Nr Ett ofrivilligt rop undslapp min strupe, sälaren var ett ungt fruntimmer; det var mamsell de Saint Phar. ; Jag var förintad och orörlig som min lands-;