Aftonbladet – 25 augusti 1852, sida 1

Qvinnan-är-det enda -som våra förfäder glömt att uppfinna. -Om mamsell Alexandrine visade sig i Peking, skulle hon förhärja det himmelska riket. Ni kan icke göra er någon föreställning om denna hänförande varelse; liflig som fogeln, talar hon som han sjunger, gär som han hoppar, förtjusar er genom tusen älskliga småsaker -på. en gång, och ser på er med blickar, ljufva och eldiga som stjerneprofven i himleng bazar. Då hon. försvunnit: från min salong, lemnade hon efter sig en tomhet, som förtryckte mina nerver. Jag erfor ett behof att sysselsätta mig med denna vinna, för att icke duka under för ledsnaens gift. Mina: befallmingar utfärdades till alla hörnen af min gata. Jag behöfde hjul och armar. Jag öste utpenningar; och i följd deraf var min chinesiska salong på väg inom en timma. Före middagstiden hade min vackra. dansös erhållit alltsammans. Hvilken Jjuf natt detta skänkte mig! Jag; hade en af hennes fötter i hvar hand, och jag sade till mig sielf: I-detta nu. välsignar hon. mig; hon upphöjer mitt ädelmod öfver Tiens tbron; i hennes ögon. finnes blott en man i verlden, jag! Allt annat är försvunnet. . Meda hvilken otålighet jag väntade den lyckliga söndag, som lofvade mig så mycken sällhet! Jag skulle. velat. slå sönder alla klockor, emedan de tycktes hafva organiserat en allmän sammansvärjning mot mig för att för-: eviga lördagen. Oaktadt tidens gensträfvighet, måste timmarna likväl förflyta så småningom, och om söndagen, ett sekel efter elfva, hörde jag klockan slå tolf. Jag var på min -balkong, och mina ögon uppslukade alla vagnar... Klockan sex hade. jag skärskådat alla fiakrer och alla kabrioletter i Paris, och jag var ensam! ; Ensam! då man ämnat vara två! En sådan! Missräkning innebär förtviflans yrsel,