Aftonbladet – 24 augusti 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 24 Augusti. Det betryckta läge, hvari svenska jernhandteringen befinner sig genom de med hvarje jär på verldsmarknaden sjunkande jernpriserina, väcker de mest betäönkliga utsigter för det framtida beståendet af den andra i ordningen Ibland våra hufvudnäringar. Detta betryck är ingen öfvergående kris, beroende på tillfälliga konjunkturer i de länder, som företrädesvis äro afnämare af det Isvenska jernåt. Det är tvärtom en följd af Iden stigande konkurrens som dessa länder Isjelfva öppnat i jernproduktion. England och Amerika förbättra sin vara och kunna genom Iförenklade och besparande methoder lemna den till ett pris, som för svenska jernet knapt Iskulle betäcka två tredjedelar af produktionskostnaden. — Det är således ingen aniedning att de gamla goda jernpriserna 18 å 20 rdr Ipr Skepp. någonsin mera återkomma, men väl Ikan man befara att de snart sjunka under den närvarande noteringen. Svenska bruksidkare måste således vara beItänkta på möjligheten att tillverka sin vara Iför billigare pris. Dertill hörer iindrigare beskattning, friare utrymme för utöfvandet af lindustrien hvilken, ehuru några band på sednare tiden blifvit lossade, dock ännu fortfarande tryckes af alltför många bojor, upphjelpande af kommunikationerna, så att varan kan lemnas till billigare pris på stapelorten samt införande af kol — och eljest kostnadsbesparande metoder vid sjelfva tillverkningen. Man kan icke undgå att anmärka mycken slapphet och liknöjdhet hos bruksidkarne sjelfva. Ganska få af dem hafva ett vaket sinne för hvad som föregår i andra länder och begär att följa de der gjorda framstegen. Flertalet tycks änvu kasta bort omsorgen på exportören och sjelfva inskränka de sig till en overksam klagan öfver dåliga konjunkturer. Skall jernhandteringen i Sverige kunna hålla sig uppe, måste dess idkare vara betänkte på sådana g-nomgripande reformer som vi här antydt. Men detta får ej hindra dem att omfatta och på allt sätt understödja äfven sädana åtgärder som endast kunna kallas palliativer. Ett sådant palliativ är öppnandet af nya afsättningsorter, och vi hafva under loppet af våren påpekat tvenne länder, som skulle importerat ganska betydliga qvantiteter svenskt jern, om de ej hindrades af sina orimligt höga importtullar, nemligen tyska tullföreningen och Frankrike. Vi minnås huru i Preussen svenska stämplar blifvit anbragte på Schlesiskt stångjern, och huru en mängd godsegare och näringsidkare under sistlidne April ingingo till preussiska regeringen med en ansökan om nedsättning i importtullen å svenskt jern, hvilken för närvarande utgör 1V, Thaler pr tullcentner eller omkring 7 rdr bko: pr Skepp. St. v. Vi hafva ännu icke hört att vår regering å sin sida understödt en för de svenska intressena så vigtig åtgärd, hvilken säkerligen skulle tillvägabringas, om svenska regeringen kunde förmå sig att medgifva en motsvarande nedsätning iden svenska importtullen å några tyska fabrikater. . Med Frankrike hafva underhandlingar sedan flera månader verkligen varit öppnade, och vi hafva af väl underrättade personer från ,detta lland hört uppgifvas, att regeringen skulle vara benägen att medgifva en nedsättning i tullen på svenskt jern från 18 francs till 37, fr. så framt Sverige å sin sida ville medgifva försvinnandet af importförbudet för kläde, och en billig nedsättning i tullen för viner och siden. Vår regering har i detta fall icke saknat uppmaningar, i det handelsföreningen i Götheborg, äfvensom ett stort antal bruksegare nyligen hos Kongl. Maj:t anhållit om dess medverkan till en sådan tullnedsättning. Äfven pressen har lemnat uppmärksamhet ät ämnet, och isynnnerhet innehåller Wermländska Kovrrespondenten en vigtig artikel i ämnet, hvilken vi nedanföre intaga i dess helhet, för att bidraga till dess bebjertande af så många läsare som. möjligt. I likhet med artikelförfattaren i Wermländska Korrespondenten misskänna vi för ingen del regeringens beredvillighet att i hvad på den ankommer bidraga till öppnande af ljusare utsigter för svenska jernbandteringen. Men å andra sidan frukta vi öfvermåttan den kända tillgifvenhet vår regering hyser för prohibiiion i allmänhet... Denna benägenhet är ej en uteslutande tillhörighet för vär regering, utan går hand i hand med allt hvad reaktion heter. Derföre se vi äfven huru i Eogland frågan om frihandelns princip för närvarande nästan uppslukat de rent politiska intressena, och vi hafva anledning att tro, att den stora striden mellan reaktionen och framskridandet kommer att på detta område väsentligen utkämpas i Englands parlament. Äfven hos oss kommer det utan tvifvel att ske på samma sätt, och man bören 2 Me VV Janne