ker beror af den andra. : Det är striden vi: älska, och då det ej finnes någon ;opposition.: så iönesluta vi oss inom oss sjelfva — — Dettal är en vigtig observation, hvilken Louis Napo-l leon borde använda till sin fördel. Den bevisar att om det är farligt för en re-l! gering att låta för mycket attackera sig, såj! kan det äfven ligga fara uti att icke låta at-l: tackera sig alls, ty från den overksamhet som l: härflyter af frånvaron af all opposition, föras vännerna till slöhet; från slöhet till likgiltighet är steget icke stort, och i Frankrike fordras det endast en flägt för att förvandla likgiltigheten i fiendtlighet. Man skulle mycket bedraga sig om man trodde att regeringarne hos oss lefva endast af bifall och beröm, De lefva äfven af den opposition man gör dem. Men vändom oss till dekreterna. Det har redan länge hviskats att åtskillige af de landsförvista skulle återkallas. Det var likväl icke på herrar Thiers, Rmusat, Duvergier de Hauranne, Chamballe, Creton, Lasteyrie som man gissade; det var icke för denna orleanistiska nyans af de landsflyktiga, som man hyste något hopp. Emedlertid cirkulerade i några salonger följande tvenne anekdoter: I afseende på de biografiska porträtter, som Payso. hade för afsigt att lemna öfver vissa samtida notabiliteter och synnerligen öfver hr Thiers, hade bladet från högre ort fått en vink om att man icke skulle med nöje se att detta porträtt blefve tecknadt med alltför mycken sanning. Denna anekdot, sann eller falsk, var dock allmänt gängse, och frapperade så mycket mer, som bland alla de förviste hr Thiers ansågs vara den som i Elysåe stod sämst anskrifven bland alla. Det andra ryktet var följande: Ett samtal uppstod mellan tvenne betydande personer, den ena bonapartist, den andra orleanist, i afseende på en artikel i Pays, om försoningen mellan partierna. J verken alldeles icke för densammas, yttrade anhängaren af huset Orleans till huset Bonapartes tjenare. Det är icke vårt fels, sade denne sednare, det är ert. .Hvarföre komma icke edra chefer för att erbjuda oss fredspalmen? Denna fråga är högst egenn., skulle orleanisten ha svarat, då j bafven landsförvisat dem och ännu hållen dem i landsflykt. Man menade satt detta yttrande icke gått förloradt för det napoleonistiska öra, för hvilket det fälldes. Det gifves de, som icke hålla det för osannolikt, att det var i följd at denna som det synes obetydliga anledning, som det orleanska partiets landsflykt upphörde. Vare härmed huru gom helst, så har gissningen nu gått i fullbordan, och. detta faktur, då man sätter det i samband med åtskilliga andra omständigheter, torde vara anmärkningsvärdt ur mer än en politisk synpunkt. Hvar och en vet att den napoleonistiska politikens första rörelse var en lutning mot legitimisterna, i opposition mot orleanisterna; men om än åtskilliga legitimister visade sig ganska medgörliga, så befunnos deremot andra, och sjelfva den stora masssn af partiet, mindre svara emot förhoppningarne än man hade väntat. Det uppförande som iakttogs af partiets chef, grefven af. Chambord, : misshagade och måste högeligen misshaga. Ett bland medlen att anfalla Louis Napoleon, och måhända det enda som för närvarande finnes, är att så vidt som möjligt isolera honom. Nåväl, grefvens af Chambord instruktioner till sina anhängare, hans förbud för dem att aflägga trohetseden och att emottaga några befattningar under den närvarande styrelsen, visar tillräckligt att detta är hans politik. Grefven af Chambord spelar eljest nägot för mycket konung af Frankrike med sitt legitimistiska grefskap, sina cirkulärer, sina subskriptioner i Frankrike o. s. v. Skulle icke allt detta hafva föranledt on förändring i statschefens tankar och kan icke detta hafva gifvit honom anledning att tänka på att släta sig till det orleanistiska partiet? Utan att alldeles förneka den andel som ädelmod och försonlighet kan hafva i dekreterna af den 7 dennes, så tror jag mig här ha angifvit de hufvudsakliga politiska motiver, som kunnat medverka till dess tillkomst och orsaken hvarföre orleanisterna erhållit prioritet i denna mildhetsåtgärd. Det skulle sålunda ha inträdt en förändring i Louis Napoleons åsigter. Hr Fould, som, enligt mitt sista bref, icke hade någon betydelse, skulle följaktligen hafva denna. i Flera andra fakta, alltför vidlyftiga att här detaljera, gifva stöd åt denna gissning. össskissneetnbeköetkrrrtr TT -. I ARV RR AV RR a TA RR I -ARE