klockan tolf. Hon gjorde en piruett och försvann. Hemkommen till mitt hotell efter spektaklets slut, ville jag göra allvarsamma betraktelser, men i min hjerna herrskade stor förvirring, Ni känner mitt harem i Khe-Emil: det är det anspråkslösaste bland harem, knapast kan man der räkna femton hustrur från The-Holl, af tartariskt blod och femton från Thong-Chour fo, af rent chinesiskt blod; jag vill icke nämna ett tjog concubiner som blot äro att anse som inventarier för egenkärlekens räkning; nå väl, om mademoiselle de Saint Phar inträdde i detta harem, skulle hon fördunkla mina mest älskade hustrur, liksom den klara fullmånan då hon går upp öfver berget Tyrgheton, kommer de små stjernorna att blekna. Ja, jag har olyckligtvis känt att jag sammansmält på ett enda hufvud den kärlek jeg fördelade på trettio i mitt anspråkslösa barem. Det blir ett sorgligt öde! lycklige de tre mandariner af sjette klassen som följt mig till Paris! de spisa middag på Rocher de Cancale, äta oxkött, Menu till trotts, gå på soireer, och känna icke mamsell Alexandrine de Saint Phars fot! Andra morgonen, klockan: åtta, lemnade jag åt hennes portvakt de trettiotre-solfjädrarne, jemte en låda Satouran Ah. Efter tolf klädde jag mig som hofman; jag satte på mitt-hufvud min vackraste kanariegula kalott; prydd med ev plym af Leu-tre, och jag iklädde mig min månskensfärgade mandarindrägt . med ärmar af. citron-färgad krepp.. Min spegel sade mig att jag liknade den unge Tcheso, Ljusets prins, som återuppstod framför Ming Tangs.poxtar. Dristig blifven genom min spegel, infann jag mig hos mamsell Alexandrine och blef införd till henne, utan ringaste svårighet. Det syntes mig som den drägt hon nu bar gjorde