Aftonbladet – 21 augusti 1852, sida 1

STOCKHOLM, den 21 Augusti, När men ser och erfar, till hvilken fullkomlighet postväsendet numera blifvit utveckladt i de festa europeiska länder såväl som i de nordamerikanska Förenta Staterna, med hvilken säkerhet och hastighet bref, paketer och tryckta skrifter uti dessa länder befordras, och hvilka oerhörda, till det otroliga gränsande nedsättningar uti postportot icke desto mindre derstädes under de sednare åren egt rum, kan man icke undgå att uti dessa förbättriögår erkänna en af den nyare civilisationens vackraste triumfer. Men om dessa förbättringar på ena sidan äro att anse sågom en civilisationens frukt, sä äro de på den andra ätven i och med dets samma ctt af de verksammaste medlen till dess vidare utbredande och befrämjande. Och detta gäller lika väl den andliga odlingen sem det materiella framskridandet, lika väl veten. skapen som köpenskapen, lika väl staternas och regeringarnes offentliga intressen som den enskilda trefnaden och välbefinnandet. Man tänke sig ett ögonblick åter försatt uti en tid, då intet postväsende funnes, då hvarje underrättelse, förfrågan, beställning. eller sändning till en mer eller mindre aflägsen ort måste besörjas personligen eller genom egen budskickning, och man -skall studsa vid tanken på all den otrefnad, den dyrhet, den lekamga nöd och det andeliga mörker, med ett ord det barbari, som skulle kännas såsom oafvisliga följder af postväsendets afstannande. Vårt land kan ännu icke på långt när berömma sig af att hafva hållit jemna steg med den öfriga civiliserade verlden uti befordringar af förbättringar på detta fält. Icke utan skäl anklagar man trögheten och dyrheten uti vårt -postoch kommunikationsväsende för att lägga hinder i vägen för ett raskare framskridande i odling och välmåga. Om det å ena sidan icke kan nekas, att postväsendet hos oss, genom landets afskilda geografiska läge, dess stora territoriala utsträckning i förhållande till befolkning och odling, samt missgynnande klimatiska förhållanden under en större del af året, har att kämpa med större svårigheter än de flesta andra europeiska länder, så synes det likväl å den andra sidan såsom hade man alltför länge varit mera benägen att begagna dessa omständigheter såsom beqväma ursäkter för uraktlåtenheten att gifva denna gren af förvaltningen den fullkorning, som tidehvarfvet fordrar, än såsom skäl till en ökad ansträngning att i möjligaste måtto öfvervinna naturhindren och följa med tiden, Redan den omständigheten att de högsta platserna i denna vigtiga förvaltning, som dock företrädesvis fordrar vaksamhet, raskhet och drift i förening med en uti praktiken vunnen rutin, nästan uteslutande bortgifvas såsom ett slags pensioner åt hofmän, uttjenta militärer eller samla embetsmän från andra förvaltningsgrenar utan erfarenhet i det som till facket höer, vittnar på ett nedslående sätt, att man ägger sig mindre vinning om att uppsöka och uppmuntra dugliga män, som vore i stånd att genomföra äfven på detta håll nödiga förvättringar, än att uti postverkets stat konservera ett slags reserv till pensioneringsväsendet ör åtskilliga andra hufvudtitlar. Det skall kanske synas orättvist eller obefogadt att erinra om bristerna i vårt postväsende i samma stund, då vi nyss uttryckt vår ägnad öfver de genom den nyaste taxan för utrikes brefvexlingen deruti nyligen vunna förbättringarne. Vi tro oss likväl icke sakna skäl dertill just vid detta tillfälle. Ty det är uppenbart, att de fördelar vi vunnit genom nedsatt porto för utrikes korrespondens, utsträckt frankeringsfrihet m. m., icke egentlien tillskyndats oss genom några utomordertiga åtgärder af vår egen regering eller vår gen postförvaltning till förbättrande af komnunikationsväsendet, utan hufvudsakligen tillallit -o3s utan all vår förskyllan, såsom fruker af de förbättringar uti andra länders post