Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 2

Jag är dekoratör vid operanr, sade han, soch har just nu fulländat en chinesisk kiosk, som-skall användas i baletten: Det öppna China, eller herr Fackelas från Peking kärlekshändelser. Skulle ni vilja hafva dem godheten att, under entreakten, komma och kasta en blick på mitt verk, för att gifva mig anvisning på nyttiga rättelser? . Min herrex,. svarade jag, er begäran är mig angenäm; visa mig vägen, jag skall följa er.n Himmeh, ropade han, ,jag är vid målet för mina önskningar! Vi gingo en stund genom fuktiga, underjordiska hvalf, och jag anlände till operans kulisser. : z Dekoratören visade mig sitt verk, och jag bade i sanning endast beröm att gifva honom. Kiosken var i bästa chinesiska smak. Bakom oss var ett qvitter af ljufva och barnsliga röster, som ovilkorligt kom mig att vända mig hastigt om. Detvaren grupp unga danserskor som begagnade sig af friheten under entreakten för att prata af hjertans grund. En blixt tillslöt mina ögon; mamsell Alexandrine var der! Jag sökte dekoratören för att hinna sansa mig, han hade försvunnit. Jag åkaliade mina ärofulla förfiders andar, och jag bad dem om mod och: sinneslugn, dessa två dygder som skapa hjeltar i faror och käriek. Mamsell Alexandrine förde sig gom en drottning; hennes smala och böjliga kropp stödde sig stolt på venstra foten, under det den bögra sväfvade till höger och venster med spetsen, nedåt, böjd om en höknäbb. Aldrig har någon chinesiska i Tong-chou-Foo, brutit sin fot med sådan styrka för att förföra en i onåd fallen Kalao. Mina ögon öppnades på denna underbara fot, och kunde icke skilja sig derfrån. T (Fort.)