Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 2

eleven in vid operan och drifver sitt yrke in för femtio :kopparinstrumenter, som skrik: ändå tusen gånger hårdare än han. Ni för står väl att hvarje god chines, som från barn domen varit van vid den ljufliga melodien på bymnen till morgonrodnaden, ej kan mer är en gång stå ut med de publika skrikarne pi denna teater; också hade jag sagt farväl å operan första aftonen, Men jag fick sedar veta att, till följe af den franska motsägelse: andan, man der spelade andra pjeser, derin gen sade ett ord, och jag begaf mig ånyo dit Dessa pjeser spelas under tystnad af danser. skor; man kallar dem baletter. Jag erkänne! mitt tycke för dessa baletter; det finnes ingenting beundransvärdt i Paris mer än de men också saknar man till och med icke Pe king, då man åskådar dem, Föreställ er femtio qvinnor som icke tala, och som dansa för tjusande med chinesiska fötter. Jag har ta. git en loge för baletterne. Der finnes en dansös vid namn Alexendrine, med tillnamnet figurantskan, i anseende till hennes figur. Hon har syperbt svar hår och nästan inga fötter; och det obetydliga hon har af den sorten förlorar sig i en oupphörlig hvirfvel af entrechats och piruetter, som förblända ögonen. Under tio aitna — hvad tycker ni väl — har jag betrakta depna dansös med en synnerlig nppmärksambet; jag hade glömt det böga värf jag beklä der och de fyratio revolutioner af tolf måna. der som tynga min hjessa. En afton öppnades dörren till min loge och jen ganska blyg herre inträdde, i det han bockade sig och tillta:ade mig med vördnad: Stråle af det himmelska riket, Tiens stjerna. jag har en nåd att utbedja mig af er. Jag gjorde åt honom det allmänna tecknet som betyder: tala. Hen talade: