Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 2

ret. En kejsare af mildt och faderligt utseende, som hette herr Sos-6, styrde fyra hundra sextionio andra med klockringning. Detta skådespel är roligt nog. Kejsarne äro samtligen illa klädde och illa kammade. De prata mycket, gå fram och tillbaka, göra hvarandra små puts, skrifva bref till sina hustrur; allt medan en kejsare, som bestigit en upphöjning, sjunger medsagta röst något hemlighetsfullt på en enformig melodi för sig sjelf, som påminde mig om vår hymn till förfädren, men utan ackompanjemang af det nationella to. Hvarje kejsare eger rättighet att bestiga ställningen och sjunga sin favoritmelodi för sig sjelf, under det: han vänder ryggen till berr. Sos-6. Jag frågade en min : granne: Min herre, huru kallas denna lek? — Den representativa styrelsen, svarade han. Endast på konungens namnsdag består man fyrverkeri i Paris, hvilket skulle göra mig vistelsen i denna stad odräglig. Detta märkvärdiga skådespel roar således icke parisarne, emedan man blott ger dem det en gång om året; och om det icke var dem, hvarföre afbränner raan då fyrverkeri på kobungens namnsdag. Jag: har ställt afgörandet af denna fråga till en man, som man kallar en vän, nemligen herr Lefort, min granne, i omöbleradt rum; han svsrade mig: Jag, förstår er cja För: öfrigt får jag nästan stöndigt höra samma svar. Man skulletro att jag talar chinesiska med dem. Emedan jag måste umbära nöjet af de sköna fyrverkerier som fröjda Peking, tillbringar jag hvarje afton några limmar på operan. Det är en teater der ren betalar publika skrikhalser med femtio tusen tchelki om året. Då en ung man genom sitt skrikarde bringar sin familj till förtvifon, instänger man honom i ett konservatorium, der en professor i skrik ger honom iektioner i tjugufyra månader, Derefter går