Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 1

stan sådana som de indiska templen på Elephanta, der ångor af kamfert och hvalfisktran mötte oss; till höger och venster kunde man skönja en mängd byster i gips af alla stora män i detta land, alla döda, emedan som man sagt mig, det aldrig finnes några lefvande stora män i Frankrike. i Se dero, sade den lärde till mig, de chinesiska böckernas hylla. Dessa -chinesiska böcker voro persiska; der fanns ett lexikon på hoci-hoci-språket och chinesiska, och sjutton bref af prinsarne af Jourkan, Khamil och Samackand. Jag tackade den lärde mea denna enkla artighet som blef uppfunnen af-vår odödlige Ki, och lemnade bibliotheket. Då jag for öfver den närgränsande stora gatan, märkte jag flera grupper af nyfikne stå vid hörnet af en trång korsgata, Der var en mängd skynken och ställningar, hvilka dolde någonting mycket märkvärdigt, utan tvifvel, ty alla menniskor betraktade det churuman ingenting såg. Jag frågade min kusk derom, en mycket kunnig man, som gaf mig ett högt begrepp om förståndet och upplysningen hos personer af hans klass, I vinkeln på denna korsgata var man i begrepp att resa ett monument till en ryktbar poets ära som var: född och död i Paris. Min lärde vägledare berättade mig med ett parord denne store mans historia. Han hette Mos ligre; han författade mästerstycken som-blefvo uthvissiade, han blef förföljd af hofvet, plågad af sin hustru och sina kreditorer, fick en ömklig död på teatern melian två talg!jus, och slutligen vägrade man honom ef ärlig begrafs ning. Hans landsmäns erkänsla reste. ett monument åt honom tvä hundra år efter hans död, för att ersätta honom smärtorna i hans lefnad, I allmänhet är fransmannen ganska