Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 1

CHINESEN I PARIS. Paris den 16:de dågen i 9:de månmånaden. Jag, J-Siang-seng (doktor J.) till Tchingbit-He-Ki (sekreterare af sjunde klassen.) Då ni erhåller detta bref, skall ni gå till Houang-Szuy Fos gula tempel och bränna en kamfertskäpp för min räkning, ty jag är, lefvande, anländ till Paris, Jag har färdats femtusen trehundratjugo i, från Hoang-Ho mynning, med lifsfara under mina fötter för hvarje Zi, men Fo har alltid frälsat mig. Måtte: mina förfäder värdigas vaka öfver mig mera än nångonsin i detta ögonblick! Paris är ett slagtfält, der kulorna ersättas af hästar och bjul. De som icke äga hästar och hjul, förgås jemmerligen i blomman af sin ätder. Här finnas sjutton hospitaler för de sårade. Jag har sett ett af dem med denna inskription i oerhörda bokstäfver: Hospital för de Obotliga; de sårade, som föras dit, veta således, så snart de ankomma, att endast döden för dem derifrån. Detta besked får man med detsamma. Det är ganska barmhertigt af läkarne; på det sättet uppfatta barbarerne civilisationen. ij Oaktadt Li-Kis visa råd och Menus lag, har jag tagit en vagn med fyra hjul, under det jag På förhand begrep de många olyckliag öde, hvilka jag skulle komma att skicka till de obotligas hospital. . Men man har intet annat val i Paris, man måste förkrossa andra eller sjelf förkrossas, Jag valde det försigtigaste. gr Jag lät föra mig till floden för att göra mina första tvagningar. Jag var i begrepp att fullborda denna heliga: handling, då en polisbetjent hotade mig med sin käpp. Jag