Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 1

sammaste gata i Paris. De millioner böcker det innehåller darra oupphörligt, tillika med grunden hvarpå de hvila. Det är som om vi skulle gå att samla våra tänkar till: förkofran i kimskap, emellan bron tschoung-yu-Ho-Khiao, der man säljer alla Pekings-kattor, och gatan toung-Kiang-mi-Kiang, der-man natt och dag afbränner fyrverkerier. En lärd på stället mottog mig med mycken artighet och bjöd mig enlänstol. Minherre, sade jag till honom på: temligen begriplig franska, jag skulle vara er högst förbunden om ni på ett ögonblick kunde låna mig historien om de fem bröderna Loungs ätter, och om de sextiofyra Chi-ty; ni vet att dessa irofu!la regeringar börja omedelbarligen efter de första kejsarnes tredje stam, nemligen JinHoangerne eller menniskornas kejsare, för att skilja dem från den andra, Ty-IHoangerne, jorlens: kejsare.n Den lärde såg icke ut att veta detta. Han stoppade i sin näsa gryn af svärtadt opium, och sedan: han funderat något sade han till nig: Lao-yg, vi hafva icke detta.n Han tycktes vara mycket nöjd att veta att ao-y är liktydigt med herre, och han uppreade det tusen gånger under vårt samtal, Ni vet, min herre,, sade jag sedan till hoom, att efter Kouang-san-chis, Schen-mins, Y-ty-ches och Houx-toun-ches ärofulla regeingar kommo sjuttioen slägters ännu ärofulare regeringar, och att all denna ära förlunklades genom den odödlige kejsar. Kis uppträdande, han, den störste musikus i verllen och uppfinnare af den chinesiska artigeten. Jag skulle vilja, i detta vidsträckta rederlag för alla menskliga kunskaper, rådråga den odödlige Kis historian en lärdes näsa förlängde sig ännu en gång ;fver dosan med hans svärtade opium; derpå og han fram en ofantlig silkesnäsduk och,