Aftonbladet – 20 augusti 1852, sida 1

tröstade mig lätt då jag betraktade floden. Den har icke den klarhet och genomskinlighet, som vår förtjusande Yu-Ho, hvilken flyter vid Peking, under marmorbron Pekhiao. Seimen är gyttjig och gulaktig, också flyter den ned till hafvet för att bada. Jag afvaktar dess återkomst. Man har. segt mig att de kristne låta bära hem tvagningar åt sig, som kosta två fueu: jag begärde en sådan. Det var en förtennt bleckask, ej olik likkistorne på begrafningsplatsen Ming-tan-y. Man lägger sig der med händerna; på bröstet som en död, afsomnad i Fos fruktan. . Jag betalte tvagningen och återsände :den dit hvarifrån den kommit, utan att röra: dervid med mitt minsta finger, af fruktan att orena mig. I Paris är hvarje hus styrdt af en tyrann, som kallas portvakt. Der finnas tjugutusen portvakter, som bringa en million invånare till förtviflan och komma dem att föra ett ganska tungt lif. Då och då gör Paris en revolution för att störta någon from sate, som man kallar kung, men aldrig har man störtat de tjugotusen portvakterne. Min portvakt bemöter mina frågor med långa gapskratt, och då jag hotar honom, säger han: Ni är chines! Emedan han tror sig förolämpa mig då han ropar namnet på mitt land, bar jag gjort honom lika godt igen och ropat: Ni är fransos! Betala f.rolämpning med förolämpning, säger den vise lagstiftaren Menu. Detta är hvad som frapperat mig då jag anlände till Paris. Min första pligt såsom medlem af Mingtang, det förnämsta lirda samfund i verlden,! var att besöka det Kungliga biblioteket, här kalladt det stora nederlaget för alla menskliga kunskaper. Denna tilfiyktsort för betraktelser, eftertanke och studier ligger vid-den buller: