Aftonbladet – 18 augusti 1852, sida 3

ty under sådana tider och förhållanden blifvs män fort utslitna. Inom litteraturen och isynnerhet skönlitteraturen har till följe häraf ett stillestånd eg rum. De bättre krafterna hafva varit upptagns annorstädes; på det litterära fältet hafva åtskilliga parasiter, som till följe af bristande intresse för nationens lifsfrågor och koösmopolitisk indifferentism varit lediga, sökt innästle sig, synnerligast som kritiken på sista tiden legat alldeles nere. De utmärktare arbeten, som under de: sednare åren utkommit, härrörs med få undantag från män, hvilkas hufvudsakliga riktning och verksamhet tillhör den föregående perioden. Ett litterärt tidskifte är afslutadt, men det nya, som skall aflösa detsamma, har ännu icke visat hvad det föriskölden. Detta väcker emellertid i Danmark inger förundran eller ängslan. Man frågar icke, såsom:här understundom sker, med missmod elle; förtrytelse, hvarföre vär tid icke är poetisk; man hopar icke lösa och lättsinniga tillvitelser mö tiden för ondska, sjelfviskhet, brist på tro och sedlig kraft, krass materialism och fiendtlighe mot lifvets alla ideala intressen. Vi hafvö hört till och med äldre danska skalder och författare, hvilka genom hela sin ställning måste tillhöra den konservativa uppfattningen. med mycket lugn förklara denna paus i litteraturen vara helt naturlig och nödvändig, ock att så snart de politiska förhållandena blifvi ordnade och uppnått stabilitet, litteraturen åter af sig sjelf och utan några konstiga hjelpmedel skall uppblomstra, och att en direkt fortsättning af det gamla då icke är möjlig, utar nya banor skola brytas af de yngre krafter. som ännu ligga i dvala och icke hafva kommit till medvetande om sig sjelfva. Man profeterar der icke heller, att poesien och konsten skall gå under och förqväfvas af politiken och demokratien och ångmaschinerna. Man vet, att om också i kritiska öfvergångstider tvifvel och osäkerhet och förvirring räde i många afseenden, så bringa dock dessa tider nytt innehåll in i lifvet, hvilket konster sedan medfriska och förnyade krafter bearbetar; man ser icke i dem, som arbeta fö folkens materiella utveckling och välstånd, ny: barbarer och bildstormare; ty man vet, att si snart materiella olägenheter äro undanröjda skall den menskliga längtan efter vetande oci skönhet så mycket segerrikare framträda; poe sien löper ingen fara och skall nog göra sig gällande, och skaldens: sång skall icke för stummas, sålänge menniskan födes med känsl: och fantasi, så länge våren bringar grönsk: och fogelsång, så länge verldshafvet rulla sina vågor och naturen med tusen röster gjun ger den oändliges lof: ; Heibergs hufvudsakliga verksamhet såson diktare inföll, såsom vi redan antydt, unde den förutnämnda, för esthetiken gyllene peri oden. Baggesens och den gamla skolans op position mot Oehlenschlzeger hade förstum mat. Såsom segerherre hade denne gått u den strid, i hvilken han endast kämpat-ge nom nya konstverk, men öfverlemnat polemi ken åt yngre vapendragare. Han producerad nu sina skönaste och mest fulländade arbe ten. Grundtvig var ännu i full poetisk pro duktivitet; Ingemann skref sina förträffliga hi storiska romaner oeh sorgespel; Blicher lem nade lifliga och karakteristiska bilder ur Jyllands natur och folklif. Men vid sidan a dessa uppstod tillika -en yngre sköla, son började träda i en bestämdare opposition mo den tyska romantiken och som, sedan detnationella elementet numera hade tagit ut si rätt, icke med så uteslutande förkärlek vänd sig till fornödrdiska ämnen. Heiberg och dei alltför tidigt aflidne Poul Möller: framträdd med varm lyrik, frisk humor, kritisk skärpa Christian Winther utgaf vid denna tid sin för sta samling af lyriska dikter, hvilka långt öf verträffa de sednare utkomna. Hertz och Haucl verkade under denna period med sin bäste och friskaste kraft, för att icke tala om åt skilliga andra förmågor af andra eller. -tredj ordningen. (Forts.)