Aftonbladet – 17 augusti 1852, sida 3

saken 4 det dager söm du, min dotter. Åsidosätt verldens omdöme; hvad man ön må taga sig till och huru mean ställer sig, så finner den alltid något att anmärka; tok den som frågar derefter! Du fruktar att herr de Vaubert skallanklaga dig för trolösbet? Lugna dig; baronessan är för klok -att låta sin son förena sig med dig i vårfattigdon, och churu jag icke tvifiar på Raouls oegennytta, så är han dock i sjelfva verket blott en marionett, som modren leder hvart hon vill. Hvad Bernard nu angår: hvarföre skulle han förakta dig? Jag medgifver att ban icke biligtvis kan begära kärlek af en la BSeiglicre, men passionen rägonnerar icke och pojken älskar dig; min dotter.n vÄlekar ban mig? upprepade Håline med darrande röst. Vid Gud! sade markisn; sbon dyrkar di Huru vet ni det, min far?, hviskade ken de la Seigliere upprörd, i det hon sökte smile. slötet tvifvel rer! tänkte röt vande-en suck af undergifvenhet; ni älskar husearen! Huru jag vetdet!s utropada han, det är icke sfålinge sedan jag var ung ait jag icke ännu minnes buru fådana saker tillo: Då han i vintras vid skymningsbre : tade sina fälttåg, tror du att det var fö roneszsans vackra ögons skull göra giska vältalighet flödade? rkiset, Gc Goiter tystnad och mörka lynne? Såg jag icco huru bang panna klarnade då du äter visande dig? Ieh då hon tyglade Roland tic fara att bryta halsen utaf sig, trör du icke som jag att det var en kärleksbrega? Han dyrkar dig, det är säkert; och dessutom vore ban ängen konungason så ville jag väl se om han skulle understå sig att icke dyrka dig! (Forts.)