ristad i hennes hjerta med guldbokstäfver, och ingen giftig flägt hade fördunklat skriften eller förtydt dess klara mening. Horlösryckte således utan svårighet sanningen ur de moln, hvarmed hennes far sökte omhölja den; allt stod nu tydligt för henne. Så länge markisen talat hade hon hållit sig upprätt, lugn, kall och stolt. Då han tystnat gick hon att stödja sig mot marmorspiseln och förblef länge tyst, med stum fasa Lprendande det djup, hvaruti hon blifvit störtad, lik en dödligt sårad dufva, som med blodiga vingar faller från högblå rymden i ett orent kärr, , Således, min farn, sade hon slutligen, utan att ändra ställning, utan att vända blicken på den gamle ädlingen, som tillintetgjord vankade kring sin dotter, lik en fridlös ande; således har denne gubbe, hvars ålderdom förflöt så sorgligt i enslighet och förakt, beröfvat sig allt för att gifva oss. QO, välsignad vare Gud, som ingaf mig kärlek för denne ädle man; ty utan mig skulle vär välgörare dött utan alt någon vänlig hand tillslutit hans ögon. Ja, det må du sögan, utbrast markisen, för. virrad, baronessan har i hela denna affär visat en grym otacksamhet. Jag, jag höll riktigt utaf honom, den hedersgubben; jag fann konom godhjertad, och det gjorde mig verkligen nöje att se honom. VYäfängt sade jag: fru baronessa, den der gamle Staraply är en bra karl; han har fig oss många tjenster; vi äro honom sEyldige litet undseerde och aktning. Om jeg lyssnat till heanes råd, så skulle han blifvit kördvpå porten. Men om sjelfva kungen 2 TOM, skulle jag i 3å den unge mannen kom för rfordra sina rättigheter, hafva vi, i et ör att ridderligt återgilva honom sin faders egendom och draga 088 tillbaka med rent samvete, genom låg ödmjukhet förmått honofi att lemna oss qvar