varlig, så stolt, med en så konungslig hållning, att markisen, som stigit upp för att omfamna hönie, blef stående helt försagd. Min far,, sade nu den unga, sköna flickan med stadig röst, svaramig uppriktigt, ärs ligt, på ert-hedersord och, hvad: ni än haratt upptäcka för mig, .så var på förhand försäkrad att jag aldrig skall svika derpligter och skyldigheter, :som omsorgen om er heder kunna ålägga mig. Svara mig då utan omvägar, utan att dölja något; jag besvär er derom vid den lefvande Guden, vid min moders minne, som ser och hör 088.) Ventre-saint-gris!s — tänkte markisen, häpen —ssex-dersen början, som icke lofvar nåsonting godt: Min Tfarv, frågade Helene med fasthet, i hvad egenskap bor herr Bernard hos 08s?, En sådan frågaln utbrast markisen, orolig, men med låtsadt lugn; i egenskap af vän och gäst, skulle jag tro. Vi äro hans fars minne nog mycket skyldiga för att någon skulle ha rätt att förvånas öfver att se sonen vid mitt bord. Apropos!, — tillade han, i det Kan ur fickan drog upp ett emaljeradt guldur med vidHängande berlocker och signeter — jag tror den lättingen Jasmin icke ämnar taga in maten i dag? Du:ser denna lilla guldros? Se på den, den ser ingenting ut och är i sjelfva verket knappt värd livres, jag skulle ändå icke vilja bortbyta den emöt en af kronans juveler. Det är en bistoria som jag måste berätta dig. Föreställ dig, att en dag kl.9... Min far, ni har en annan historia att berätta mig., inföll Helene, allvarligt, sen historia från sednare tider, der det äfven talas om en ädelsten, men äyrbarare än denna, emedan det är fråga om vår heder. Herr Bernård är bär som gäst och vän, har ni svarat