STOOR LN;-dex A6 Augusti Den tillstundande danska riksdagen ör egnad att ådraga sig mycket intresse äfven i Sverige. Frågan om det definitiva ordnandet af statens särskilda delar skall nemligen der förekomma och Danmarks nya författning med detsamma genomgå sitt eldprof. Den af nuvarande ministeren genom reskriptet at den 28 Jan. detta år proklamerade helstatsprincipen tordrar en förändring af Danmarks grundlag, och det skall nu visa sig, om de statsmän, som genom ett så outtröttligt arbete, med så mycken energi, förenad med en vis moderation, ledt danska folket in på reformernas och den politiska sjelfständighetens bana, förmå att oaktadt nyssnämnde kungörelse och oaktadt den europeiska nödvändigheten, till alla delar upprätthålla den dem. tiska principen i Danmarks författning. Under sådana förhållanden är det naturligt, att man med uppmärksamhet betraktar de val till folkethinget, som i dessa dagar egt rum. Ännu ha visserligen icke berättelser inkommit från de aflägsnaste distrikterna, men då åf 101 val 94 redan äro bekanta, torde man redan kunna i någon mån döma om slutresultaterna och göra sig en föreställning om den blifvande riksdagens: fysionomi. Men då partiställningen i Danmark är 8å egendomlig öch dervarande politiska fraktioner i närvarande stund icke kunna jemförås med partierna i andra länder eller subsumeras under de allmänna päårlamentariska partibenämningarne, torde några korta upplysningar först böra gifvas öfver den närvarande ställningen och till orientering i de blifvande riksdagsförbandlingarne för dem, som med mindre uppmörksamhet följt dessa förhållanden. År 1848, sedan Danmark blifvit försäkradt om en fri statsförfattning, upplöste sig de tvenne partier, som förut funnits i landet: det ena kämpande för och det andra emot en konstitutions införande. De antikonstitutionella försvunno och de konstitutionella delade sig i flera grupper, som dock icke voro singemellan egränsade, eller slöto sig omkring bestämdt uttalade principer; särskilda frågor framkallade särskilda partikombinationer. Det var först frågan om förhållandet mellan statsdelarne, som slutligen bragte de särskilda meningsfraktionerna att sammansluta sig i större och mera begränsade grupper. Under sednaste riksdag kunde man sålunda särskilja trenne olika riktningar, hvilka dock icke, såsom annorstädes, kunde benämnas ministeriella, oppositionella samt neutrala eller medelvägsmön, utan endast kunde närmare betecknas genom att uppkalla dem efter trenne särskilda politiska säliskaper, hvilkas tendenser de hvar för sig kunde sägas representera. Här visade sig emellertid tydligare än någonstädes det fenomen, som man under sednare tider iakttagit i så många europeiska länder, att de båda fraktioner, som skulle utgöra ytterligheterna och som i theorien stå såsom hvarandras motsatser, i praxis närmat sig alltmera, räckt hvarandra banden till understöd och slutligen uppställt alldeles samma mål, antagit till och med samma fältrop och lösen, Dessa trenne föreningar och de efter dem uppkallade riksdagspartierna äro: 1. Godsegarföreningen. Donmarks aristokrati är af föga betydenhet. Den absoluta konungamakten bröt dess kraft och har grundli banat vägen för demokratien. Det är emedlertid neturligt, att de, som inom regering och administration voro stödjepelare åt Pancien regime icke i alimänhet kunna med de vänligäste blickar betrakta den nya sakernas ordning; liksom att de adliga godsegarne icke kunna hysa särdeles lifliga sympatier för den demokratiska grundlagen och det nya politiska lif, i hvilket de hvarken känna sig ega energi eller talanger nog för att kunna spela igen