ret ett sätt att frisera sitt hår, som alltid förjust mig.s Herr de Vaubert är en bra karl, min far, sade Hålene, allvarsamt. Ja, vid Gud, det är han visst; en prägtig sosse, som aldrig har varit något att säga om; en blygsam hjelte, som icke tröttar nåson med berättelsen om sina bragder. VentreSaint-gris! min dotters, ntbrast markisen med örändrad ton, det är ledsamt att säga, men nan måste medgifva det — våra adelsmän nu ör tiden tyckas tro, att det blott tillhör småfolset att uträtta stora ting. På min tid handade adeln annorlunda. Jag har då Gudskeof aldrig varit i krig, det är sannt; men — rid mina fäders svärd! — då man behöft visa sig, har jag gjort det, och man citerar nig än vid hofvet som en af de första trog1e, hvilka genom sin landsflykt protesterade not vår gamla monarkis fiender. Se der, nin dotter, hvad din far gjort, och om jag cke skyndat att vinna lagrar i Condås armå, så är det derför att det skulle kostat för mycket på mig att plocka lager, bestänkt af fransyskt blod., xMen, min far,, sade Helene, tvekande, det ir icke baron de Vauberts fel att han hittills efvat i overksamhet och lugn; om han är aft ett lejons mod kunde han likväl icke leverera en batalj helt ensam.n Bah ! återtog markisen; en själ som törstar efter ära finner alltid utväg attsläcka sin örst. Jag, då jag emigrerade, stod på punken att fara ut och slåss med mohikanerne: att jag stannade i Tyskland i s ället för i Amerika kom deraf, att jag i farans stund örstod att jag borde spara rig för vårt sköna Frankrikes skull. Se på den unga Bernard. Han är ännu icke 28 år gammal och har relan ett band i knapphålet; han har som gesrare genomtågat Europas hufvudstäder, han