14 Augusti 1852. Opartisk. Landibrukarens Vandring AF AMTRÅDET GUMPRECHT. Då denne utmärkte agronom för närvarande vistas inom vårt fädernesland, hafva vi ansett oss böra gifva offentlighet år programmet till det arbete: Des Landtwirths Wanderschaft, med hvars utgifvande han för närvarande sysselsätter sig. Då de ämnen, för hvilka den frejdade reganden hufvudsakligen intresserar sig, derigenom blifva allmännare kända, uppkommer deraf den ömsesidiga fördelen, att våra landtbrukare både kunna lemna underrättelser och få sig upplysning meddelad i de grenar af landthushållningen, som, med afseende på närvarande omständigheter, förtjena den största uppmärksamhet. Falk låter sin Prometheus säga: Der blöde Mensch — Ihm ist der Platz, wo er Mittag hält, Und seinen Dinger absetzt — seine Welt !. Om också icke så bjert, som Falk utalar det, så finner man dock, ty värr, bland landtbrukarne ännu allt för ofta ett egensinnigt och hallstarrigt fasthällande vid de seder och vanor, hvilka den gräa älderdomen helgat., Det vare längt från mig, att bryta stafren öfver det gamla, det häfdvunna, det inhemska, och att vilja förleda till oöfverlagda försök. — Nej, af intet ständ mäste väl valspråket Pröfva allt, och hehäll det bästa finna allvarligare efterföljd, än just af landtbrukarens. Men kämpa vill jag emot den egoism, emot den ensidighet, som ofta endast är en följd af maklighet och stillasittande, af fastklibbniog vid torfvan.n Och hvilket mera verksamt medel skulle väl finnas emot egoism och ensidighet, än: — Resa, Vandra? Hvad utbildar konstnären — hvad har väl upplyftat handtverkerierna till den höjd, der vi nu skäda dem. Resa, vandra — ; men riktigt vandra, med nytta vandra: det är uppgiften; att rusa ästad genom länderna, det är icke att vandra till vinst för vetenskapen, för konsten, för näringarne — att öiverlasta sig med nya föremål, utan att skarpt pröfva, utan att skilja zgnarae från hvetet — det kallar jag icke en landtbrukares vandring; att skrifva dagböckerna fulla, under det resenären endast alltför ofta säger med Mephistopheles. Was man schwarz auf weiss besitzt, Kan man getrost nach Hause tragen.. Detta allt häller jag icke att vandra som en landtbrukare. Nej, intränga måste vandraren, generellt och speciellt, i allt, hvilket såsom nytt ät honom erbjuder sig; — pröfva, öfverväga, genomtänka måste han lugat och allsidigt; — försigtig mäste han vara, att endast hvad som sant och tillförlitligt är blir honom meddeladt. — Så resa så vandra -— det är icke sä lätt — dertill skall nu den ledträd tjena, hvilken jag, i förening med flera sakförständiga män af facket i Jandtbushällningen, forstkulturen och teckniken, här framlägger för den landtbrukande alllmänheten, in specie der jungen Weltn ). Men icke endast säsom ledträd, utan äfven säsom : en handbok skulle detta verk göra tjenst för de unga fandtoch skogsbushällare, som icke hafva tid och tillfälle till resor; — likasom vi hafva pittoreska resor i rummet, må dessa äfven kunna tjena som landthushållnings-resor i rummet. Om också verket skall erbjuda endast originaler, det vill siga, om också de resor, hvilka jag beskrifver, skola vara gjorda af mig sjelf eller af de män, hvilka under de samma slutit sig till mig, så är jag dock längt ifrån den egoistiska äsigten, att den erfarenhet och de iaktagelser, som förut blifvit gjorda icke förtjenar afseende; jag skall derföre begagna äldre under resor förvärfvade rön, om jag finner dem bekräftade, hvarvid källorna alltid skola uppgifras. Bidrag öfver i sednare tider anställda resor utaf män af facket äro välkomna och blifva, om så önskas, efter omständigheterna honorerade. Jag begynner min vandring med ett litet ströftäg till Holstein; det var också verkligen endast ett ströftäg, ty ärstiden var redan för längt framskriden, — men jag ville dock gerna begynna, innan äret 1851 gick till ända; — derföre beder jag, att hälla till godo med början, äfven om programmet, sädant jag här nedan lemnar det, icke strängt blifvit efterföljt — hvaröfver jag så mycket mer hoppas ursäkt, då detta, programmet, först efter äterkomsten framgått ur min penna. Desto samvetsgrannare skall jag för framtiden uppfylla mina löften, och om Gud förlänar mig lif och helsa, är Sverige, Norge och Danmark mälet för min nästa resa, den jag till nyåret ämnar företaga. ) En synnerlig uppmärksamhet har jag under nu afslutade vandring (till Holstein) egnat utvecklingen af täckdikning med användning af tegelrör (drainuge) och har varit så lycklig att päträfla flera större egendomar, der icke allenast denna för landthushällningen i allmänhet så bögvigtiga förbättring blifvit dels i stor skala utförd, dels i det närmaste fulländad på hela den odlade jorden, utan äfven sådane, hvilkas egare, dem jag härmed förklarar min innerliga tacksamhet, tilläto mig, alt taga öfversigt öfver kostnaderna och den förhöjda afkastningen. Jag låter derföre ifrägavarande ämne intaga en serskilt afdelning, och lägger vid mina meddelanden till grund den erfarenhet, jag vunnit af egen äskädning och öfvertygelse, och hvilken ansluter sig till de rön, som af Doblhof, Schmidt, Kreuter, Gropp, hvilkas arbeten jag vid min framställning begagnar, blifvit gjorda. Jag öfvergär nu till det egentliga programmet, efter hvilket jag skall systematisera mina blifvande: rese-meddelanden. Dessa skola i allmänhet utbreda sig öfver klimat ) Första afdelningen af Des Landwirths Wander-schaft är redan utkommen under titel: Die Reise: durch Holstein und Reisebilder ete: ) Detta skrefs i slutet pä 1851.