grosshandlaren Jacob Philipson i Norrköping, har insändaren frågat: om det icke innefattade ett allt för stort och man kan gerna säga oförklarligt undseende hos rädsturätten för Sjöberg, att, då denne ej hade nägot att a sa till stöd för sitt käromål, i strid mot tydliga töreskriften i 14 Kap. Rättegångsbalken, bevilja honom fjorton dagars ansiänd med anfallet mot vederparten. I anledning af denna fråga nar undertecknad härm2ad velat till insändaren hemställa, om, vid det kända förhällande, att hr Philipson hade till ombud en praktiserande advokat, som uraktlät att bestrida Sjöbergs uppskofsanhällan och följaktligen mäste af domstolen hafva betraktats, som han ej haft något emot berörde anhällan att erinra, domstolens beslut kan anses klandervärdt, samt om det alltså icke varit Philipsons ombud, men icke rädstufvurätten, som visat Franz Sjöberg undseende, helst det icke tillhört domstolen att lägga ord i munnen på ombudet och advocera för Philipson? Stockholm den 14 Augusti 18352. Opartisk.