Till Redaktionen af Aftonbladet! Sedan den konservativa pressen och deribland äfren Svenska Tidningen gjort sitt bästa, ätminstone säom för vanligt menniskoförständ vill synas, för att om möjligt sätta en klick på undertecknad i anledning af den inträffade händelsen med de tjugosja Wermlänningarne som hade ätervändt hit från odlings arbetena på Gottland, derföre att jag är delegare i lessa odlingsföretag, men dessa försök det ena efter let andra blifvit tillbakadrifna medelst de officiells handlingar, hvarigenom rätta förhållandet säväl med lessa Wermlänningar som tillställningen af deras böneskrift till allmänheten blifvit lagdt i dagen; så har Svenska Tidningen för i gär slutligen försökt att betäcka reträtten medelst en uppfordran till undertecknad att medelst ett enkelt svar af ja eller nej upp: lysa, huruvida jag ej haft någon andel i den kungörelse, som för 2 är sedan eller år 1850 upplästes i en eller flera kyrkor i Werrclend, angäende arbetstillfällen på Gottland, eller säsom orden falla sig; huruvida jag icke hade skickat nämnde kungörelser till Wermland och begärt deras spridning. Efter den utredning, som hela denna sak redar erhällit, kunde jag visserligen förbigätt denna uppfordran med tystnad, så mycket mera, som ingenting kan hindra den era parten uti en polemik att framkasta oupphörliga frägor, för att bortblanda bvad som utgjort stridens hufvudfröga, men utan att det kan vara hvarken möjligt eller nödigt för den andra parten att besvara dem alla. Men dä nägon sädan svärighet här ingalunda yppar sig och Sv. Tidningen behagat förklara, att den ifrågavarande tvisten är slut, blott det begärda svaret lemnas, så anhäller jag att få fästa den frögandes närmare uppmärksamhet på följande uitryck uti ett redan förut af mig afgifvei svar uti Aftonbladet för onsdagen den 28 Juli angäende det emot mig begagnade stridssätt i detta mil, yttrade följande, att den ifrägavarande insända artikeln (angäende kungörelsen af är 1850 m. m.) läter förstå, såsom skulle i mittsvar (det första svaret nemligen) legat något slags tyst förutsättning ati det i sig sjelf innefattat nägot oriktigt alt genom ,kuagörelser erbjuda arbetsförtjenst vid odlipgarne på Gottland. Längt ifrån att så är förhällandet — — — pber jag få fästa uppmärksamheten derpå, att den våberopade är 1850 upplästa kungörelsen icke vittnar till mebn utan till fördel för bolaget etc. Detta stycke utgör, sä vidt jag kan begripa, redar tillräckligt ett på förhand lemnadt svar på den sednare af Svenska Tidningen framställda frågan, som i sin speciella form hvarken kan hafva inflytande på hufvudsaken eller intresse för allmänheter, utan endast vittnar om ett fortsatt. bemödande att bortblanda det egentligen förevarande ämnet med ett nytt, eller med andra ord som påminner om ordspråket: klippt skall det vara,. Stockholm den 15 Augusti 1852. L. J. Hjerta.