i många herrans år. Bedrägliga sken! Dag Ifrån dag försvagas jag; se på mina stackars ben, de äro ju som pionar! tillade han mec en gorgsen blick på sina vackra och välrunIdade vader. Mitt bröst är mycket angripet Uppriktigt sagdt är jag nu blott en torr gren som en vindstöt snart bryter utaf. O, min far, min far, hvad säger ni! ropade Håelene, som förskräckt kastade sig i denna nya martyrs armar. ; ; Ack, mitt barn, tillade markisen, svårmodigt, hburu mycken moralisk styrka man än blifvit begåfvad med, är det dock förfärligt att vid min ålder återvända i landsflykt och fattigdom, då man icke har någon annan förhoppning eller ärelystnad, än att lugnt få utslockna och blanda sitt stoft med sina :förfäders.n Ni skall icke dö, min älskade far, ni skall lefvan, sade Helene, med tillförsigt, under det hon omfamnade honom. Gud som jag anropar för er i alla mina böner, Gud -som är god och rättvis, skall icke rycka er ur mina armar; han bönhör mig då jag: beder att han ville förlänga era dagar, på bekostnad af mina egna. Hvad den andra faran angår, som hotar 088, är den då verkligen så stor och öfverhängande, som min far föreställer sig? Tillåt mig tro, att er fruktan är alltför öfverdrifven. Hvarför skulle folket hata 088; edra bönder älska er, ty ni är god emot dem. Då jag går utåt fälten afbryta de sitt arbete för att aktningsfullt helsa mig; barnen Springa glada och vänliga emot mig; och mer ön en gång har husmodren i den läga kojan kysst mina händer och välsignat mig. Detta folk batsr oss icke. Ni talar om en undergräfd mark, orå hemska förebud, om en mörk horisont. Se, jorden grönskar och blomstrar, himle; ir blå, luften ren; jag hör intet annat buller En fåglarnas qvitter och herdens aflägsna sång;