Aftonbladet – 12 augusti 1852, sida 2

och hedra den ädla gubbens minne, är det väl möjligt att denna tanka kommit för mig . . .5 Ni, herr markis, ni, dignar under tacksamhetens bördan, afbröt fru de Vaubert. Om oi icke vill skämta så säg mig ej sådana saker. Jag känner er, ni är otacksam. Ni frågar just lika mycket efter gamle Stamplys minne, som ni frågade efter honom som lefvande. Utan mig skulle er fordna förpaktare dött utan att ens bry sig om att ni lefde eller icke. Utan mig skulle ni och er dotter sitta och frysa i er tyska småstad. Utän mig skulle ni aldrig återbeträdt edra fäders borg. Och ni vet: det väl, fast ni låtsar vara okunnig derom, emedan ni är den otacksammaste varelse på jorden. Låt oss spela öppet spel, markis. Det är icke tacksamheten utan egennyttan som är er driffjäder. Det gör er ursinnig att gifta er dotter med er fordne förpaktares son; det har tärt och förtorkat er. Ni afskyr folket, ni hatar Bernard; ni begriper ingenting af hvad som föregår omkring er. Ni är stoltare, högdragnare, egensinnigare, oefterrättligare än någon markis i vaudeviller och -komedier. Ni är en fullkomlig markis de Carabas, men har ändå mer egoism än högfärd.s Nå väl! ventre-gaint-grie! tro hvad ni behagar, utbrast markisen och gaf luft åt sin förtrytelse. Hvad jag vet är-att-jag tröttnat på den roll ni låter mig spela; sedan länge har den revolterat mig, jag är utledsen på så mycken list och dubbelhet, jag vill göra slut derpå till hvad pris som helst. Förfanl ni har sagt rätt, min dotter skall gifta sig med Bernard.y Akta er, markis, akta er!:..s Öfverhopa mig med vrede och förakt; behandla mig som skurk och förrädare; ni har rättighet dertill. . Ni är sjelf så oegennyttig, min fru. I hela denna afför har ni visat er