Aftonbladet – 12 augusti 1852, sida 2

Ni vill gifta er dotter med Bernard, återupprepade fru de Vaubert, strängt. Detta beslut har jag sett gro och växa i er egoistiska själ: det är nu öfver en månad som jag utan er vetskap åsett hvad som föregått inom er. Huru har ni kunnat tro att ni skulle kunna föra mig bakom ljuset? Visste niicke att jag genomskådade er? Vid första ord ni i afton yttrade, förrådde ni er... Sedan en månad har jag följt och utspejat er. Medgif att jag varit bra god och vida ädelmodigare än Ariadite, som likväl först sedan blef öfvergifven; utan mig lopp ni fara att aldrig utgå ur edra egna planers labyrint. Således herr markis, under det min själ, som bär motvilja för krokvägar, uttömde sig i alla sorters tillställningar, under det jag för er uppoffrade min smak, mina böjelser, ända till min karakters öppenhet, hopsmidde ni, glömsk af svurna eder, det svartaste förräderi emot mig; ni stod färdig att ät fienden öfverlemna min sons fästmö, och den fästning jag försvarade; ni tänkte måtta ett dödshugg åt den kämpe som stred för er.y Ni går för långt, fru baronessar, genmälte markisen, bestört som en råtta, hvilken fastnat i fällan. Jag har ingenting upppjordt, ingenting beslutat: men jag bekänner att alltsedan jag fick veta att den gode herr Stamply ingenting återställt utan alltsammans gifvit mig, känner jag mig digna under tacksamhetens börda, :och som jag natt och dag bråkar mitt hufvud med att uppfinna något sätt hvarpå min dotter och jag kunde afbörda vår skuld ) Se A, B. N:o 167—170, 172—182, 184,