Aftonbladet – 11 augusti 1852, sida 3

skyvärdt! Visserligen, herr markis,, svarade hon, skulle det kosta på mig att-bryta så ljufva band; men om ert intresse fordrade det, skulle jag vara i stånd till att uppoffra er min skönaste dröm., Nu är det gjordt, tänkte markisen, jag är öfverlistad; men det är miglikgiltigt. Men skulle jag kunna väntat en dylik trolöshetaf en så gammal vän? Räkna nu hvem som vill på oegennyttiga känslor och qvipnors erkänslal — Baronessan, återtog han med smärtsam undergifvenhet, om jag måste öfvergifva hoppet att se dessa begge barn förenade, skulle mitt hjerta brista. Men för er skull, min ädla vän, för er älskade sons skull är jag färdig till hvarje försakelse.n Fru de Vaubert röt inom sig som en sårad lejoninna; efter ett ögonblicks tystnad fästade bon hastigt sitt gnistrande öga på den-gamle statsmannen. Markis.; sade hon, se på mig., Vid denna ton darrade märkisen, lik haren som lyfter sitt hufvud. och blir varse jägaren på tio stegs afstånd ifrån sig; han betraktade fru de Vaubert med häpnad. Markis, ni är en bedragare.n Fru baronessa . .Ni är en förrädare. ,Ventre-saint gris, min frul, Ni är en otacksam varelse.n Krossad, tillintetgjord, stod markisen orörlig. Sedan baronessan: en stund njutit af hans häpnad och förfäran, sade:hon: Jag har medlidande med er; jag ville bespara er en bekännelse, som ni icke kan göra utan att dö af skam vid mina fötter. Ni har beslutat att gifta er dotter .med Bernard.s aMin fru . .? .(Ferts. följer)