Aftonbladet – 11 augusti 1852, sida 2

.markisen, i det han lät tidningsbladet falla på golfvet, ni tager det der bra lätt. Dumheter, kan väl vara, och ni har kanske rätt; men vid Gud, jag förstår ingenting om icke dessa dumheter röra oss begge ganska mycket, mera än ni tyckes tro.s Låt höra då, hvad som passerar? sade fru de Vaubert med upptröttnad mine. sHans majestät täckes vara vid full helsa; våra prinsar jaga, hofvet dansar, folket är lyckligt, pöbeln håller sig stilla; hvad kan J finna idetta som intresserar 0s8?2 I trettio år har man bibehållit samma språk, sade markisen, i det han tog en pris snus, spöbeln var stilla, prinsarna jagade, bofvet dansade, hans majestät mådde förträffligt: detta hindrade, likväl icke Frankrikes gamla tron att en vacker dag darra, sönderfalla, draga oss med i sitt fall och begrafva oss lefvande eller döda under sina spillror. Ni frågar hvad som passerar?Det samma som då: vi stå: på en vulkan.s Markis, ni vurmar, sade fru de Vaubert, som var upptagen af egna tankar och icke hade lust att ingå i någon politisk afhandling, hvarför hon icke brydde sig om-att motsäga den -gamle markisens opinioner. Jag upprepar det än en -gång, fru baronessa, vi stå på en vulkan. Revolutionen är icke död; den är en illa släckt eld som .glöder under äskan. Ni-skall få se att den en dag utbryter och förtär qvarlefvorna af monarkien. Det finnes en håla, hvarest en svärm oduglingar som kalla sig folkets representanter, . församla sig; det är en mina under trooen som spränger den i luften. De liberala gå i sans-culotternas spår; liberalismen skall fullborda. hvad 93 började. Återstår: nu:att öfverväga om vi skola än en gång låta krossa oss med konungamakten, eller om-vi skola