Aftonbladet – 11 augusti 1852, sida 2

söka vår tillflykt i sjelfva skötet af de ideer, som hota att uppsluka oss., Ack, markis,, sade fru de Vaubert, kan ni tänka på dylikt nu? Ni fasar för en inbillad eldsvåda och ser icke att ert hus står i brand.s Fru baronessa! utropade markisen, jag är icke egoist; och jag kan ärligt säga att personligt intresse aldrig var min sak. Må mitt hus brinna, det rör mig föga. Det är nu icke fråga om mig, det angår allas vår framtid. Hvem frågar efter om familjen de la Seigliere utslocknar i glömska och tystnad? Hvad som är af vigt, är att Frankrikes adel icke utslocknar., Jag är högst nyfiken att veta huru ni vill hindra. franska adeln att utslockna, återtog fru de Vaubert, som långt ifrån att ana hvaråt markisen syftade, smälog öfver att se denna lättsinniga själ befatta sig med. så allvarliga saker, Ja det är en ganska vigtig fråga, som det icke tillkommer. mig att lösar, genmälte markisen med säkrare ton; och glad att hafva bunnit så långt. Men om det tillåtes mig att yttra min mening om. ett så vigtigt ämne, skulle jag säga att det icke är genom attisolera sig: på sina slott, som adeln kan återtaga det välde de fordom egde öfver statens öde, kanske skulle jag äfven tillägga — pganska lågt — alt våra gamla familjer alltför länge förenat sig inom sig, och att det idliga blodet är utmattadt och behöfver för tt återvinna kraft, värma och ett nära Dog slocknat. lif, blanda sig. med folkets yngre varmare och difligare. blod. Slutligen skulle ag försöka bevisa att vi måste följa med tilen för att icke stanna efter eller blifva krogsade af.dess hjul. Det är en hård nöt att vita. på, men hvad: är att göra I Vid dessa ord bade fru de Vaubert, som småningom lyssnat uppmärksammare på detta