Aftonbladet – 9 augusti 1852, sida 3

ös efter att hafva utplundrat fadren. De flesta brefven voro prydda med små pennteckningar fulla af behag och smak, som fördelaktigt bidrogo att uttyda texten. Det var till exempel en galge prydd med en stackars djeful, som skulle föreställa en markis, eller också samma personage hotad af ett mycket orukligt instrument, . Till råga på olyckan innehöllo tidningarna, som markisen sedan sitt möte med juristen, flitigt läste, mörka hemighetsfulla spådomar; he liberala partiet framställdes alltid som en mina som ofelbart skulle spränga den nya monarkien. Så bekräftades och hotade redan att. realiseras. den illsluge advokatens ord. Förfärad drömde markisen nu -blott om omstörtningar och revolutioner. Om natten reste han sig häftigt upp och tyckte sig. höra marseljäsen, och då han slutligen utmattad lyckades att insommå; tyckte han sig se den afskyvärde Des Tournelles ansigte, och höra honom hviska: Gift er dotter med Bernard I Dessutom var markisen icke den man som länge kunde stå ut med en så förtviflad ställning. Han hade hvarken det tålamod eller den kraft som uppehåller starka. själar. Orolig, uppretad, förödmjukad, förtviflad, trött alt vänta, instängd i ett pass utan, utgång kunde man slå vad om att markisen skulle utgå derur genom en åskknall; men ingen, icke en gång frå de Vaubert, kunde ana hvilken bom som skulle springa. En afton i April satt markisen ensam med fru de Vaubert som var tyst och betänklig och betraktade stum de glindrande kolen i den halfslocknade brasan. Det var lätt att ge ati en döf oro mullrade i denna själ, Hennes öga var dunkelt, hennes panna mulen, och egoismens krokiga fingrar savamandrogo hennes munny förr så leende. Denna qvinna hade verkligen stora skäl till bekymmer: -Ställningen blef dag från dag alltmera brydsam, och