Aftonbladet – 9 augusti 1852, sida 2

FRÖKEN DE LA SEIGLIERE. AF JULES SANDEAU. Jag skärtar icke,, sade herr Des Tournelles betänksamt. Framtiden hotar med storm; himlen är betäckt af moln; de politiska passionerna mullra doft; jorden under våra fötter är underminerad. Jag ber er att vaka, lör atticke öfverraskas af ovädret, vaka oupphörligt, lyssna på hvarje buller, var natt och dag på er vakt, haf hvarken rast eller ro, och håll edra koffertar i ordning så att ni endast behöfver stänga den när orkanen utbryter., Markisen de la Seiglicre bleknade, och betraktade advokaten med förfäran. Efter att några ögonblick hafva njutit af den förtviflan han gjutit i den olyckliges själ, sade han: Tycker ni ännu, herr markis, att en mesalliance är någonting så afekräckande? Ser ni nu att ett giftermål emellan Bernard Stamply och fröken de la Seigliere skulle vara å er sida en djup politisk uträkning? Förstår ni att ni på detta sött förändrar allt? Man misstänker er för att hata folket; ni gifver er dotter åt en bönde. Man utpekar er som en fiende till vår unga ära; ni tager ett kejzardömets barn till svärson. Man anklagar er för otacksarchet; ni blandar ert blod med er välgörares. På detta sätt nedslår ni tadlet, afväpnar afunden, ni stiger i opinionen, ni förbindes med ett parti som ville er undergång, ni räddar ert bufvud och er egendom undan stormen; ni åldras i öfverflödets sköte, lugn, lycklig, aktad, skyddad för alla revolu1:0ner. Min herrex, sade markisen, med värdighet om det fordras kan min dotter och jag upp) Se A. B. N:o 167—170, 172—181.