Aftonbladet – 9 augusti 1852, sida 2

tvetydigt föregick omkring henne, Hennes fars sorgsenhet, Raouls hastiga afresa, baronessans synbara oro, allt förförade denna ömtåliga själ. Hennes kind bleknade, hennes vackra ögon fördunklades, hennes glada lynne aedstämdes. För att förklara den oro hon kände i Bernards närvaro försökte hon öfvertyga sig om att hon hatade honom; hoh medgaf, att det var sedan denne fremlings ankomst hon förlorat sin Jugna frid; hon beskyllde honom i sitt hjerta för att alltför lätt batva emottagit en familjs gästfrihet, som hans far plundrat; hon sade för sig sjelf, att han kunnat söka en verksammare och ärofullare ställning, och var ledsen att icke finna mera stolthet öch sjelfsänsla hos honom. Sedan fästade hon sig vid Raoul af alla sina krafter och tog samvetets förebråelse för kärlek, kärleken för hat; affigsnade sig allt mer och mer från Bernard, afstod från promenaderna i parken, upphörde att synas i salongen, och lefde ensam för sig sjelf, Ensam med markisen och baronessan, utan att Hötne var der för att med sin skönhet, oskuld och renhet dölja de intriger, hvars lekboll han var, blef Bernard sluten, mörk och dyster; och det var då som markisen, fattad af ett beslut som: förtjente öfverhopas med alla de speord, fra de Sevigndå framkastade vid Henrik IV:s dotterdot ers törmälning med en Gascognare, hastigt omfattade den utväg, som de Tournelles visat honom vara den enda raöjliga. FEMTE BOKEN. X. Alltsedan tin sammankomst med den bedräglige juristen bade markisen förlorat sömn och matlust. Genom sin lättsi.nighet och oeftertinksamhet hade han hittills kunnat göra sig något hopp och bibehålla några illusioner. Det var välicke samma liflighet, samma Bprit